Johanna

En bild till!

Siffrorna

Här är lite mer detaljer. Nästan på pricken som Jossan.

Johanna

Så har Johanna kommit till världen. Jihaa! 3 timmar tog det. Vi är helt skakiga. Allt har gått bra!

10 dagar kvar...

Idag är det exakt 10 dagar kvar till planerad bebisleverans! 10 dagar......när som helst alltså..... Känns ganska overkligt, blir faktiskt lite nervös när jag tänker på det. Förra gången var ju för det första väldigt länge sedan och för det andra så visste man ju ingenting då. Nu vet man ju lite mer vad som väntar en.....

Men samtidigt så längtar jag! Det är ju det som är så fiffigt, kroppen är smart. Den ser liksom till att man vid det här laget är så trött på att vara stor och tung, att sova dåligt och må sådär lite allmänt kymigt så man längtar efter sin förlossning! 

Nu har jag ju mått fantastiskt bra under hela min graviditet, men just nu så känner jag mig väldigt trött på detta. Känner mig tung, känner mig stor, är extremt trött för i natt sov jag nästan ingenting alls, jag mår illa......det är helt enkelt dags nu! Hoppas det inte dröjer allt för länge.... Tänk om det händer i natt!! Det är ju liksom fullt möjligt....spännande! 

Jossan längtar efter sitt syskon och Jens sa för bara ett par timmar sedan att han längtar jätte-mycket efter vår lilla bebis. Själv längtar jag också - men mest efter att sluta må illa vilket jag gör ganska mycket nu. Och att få tillbaka min kropp! Och efter lilla knytet såklart - undrar vad det blir?!

Väskan är packad!!

Nu är väskan med stort 'V' äntligen packad! :)

Den är nyinköpt och färgglad och vårig! Och smockfull! :) Tyckte ändå inte att jag tagit med så mycket. Den lilla kassen brevid innehåller sådana konstigheter som blöjor och skötlappar!

Vet inte varför jag dragit ut så på att få den här väskan packad. Vet att svärmor och mamma undrat lite, och det är ju skönt för Jens om han bara kan plocka upp väskan i hallen och slippa springa runt som en tätting och packa mina saker!

Men det (kanske??) börjar gå upp för mig att jag snart ska få barn........

Bloggförlossning!

Tar en paus på hotellrummet innan det är dags att gå ner och äta middag. Har haft en bra dag även om det var jobbigt att sitta still så länge, är liksom inte van plus att min kropp inte riktigt uppskattar det. Men det gick bra och nu ser jag fram emot en kul kväll! Och i morgon är det sista arbetsdagen......på 1,5 år!!

Måste bara berätta om att Jens har börjat Twittra!! Ni vet Twitter, som jag har skrivit om tidigare och som jag använder här till höger under rubriken "Lägesrapport". Ni kan också följa mig via Twitter här.

Men nu Twittrar Jens också, här. Här skriver han små korta meddelanden om vad han gör "Just nu". Ni kan läsa på Fisburk om varför han har börjat Twittra, men jag kan avslöja att det har med bloggförlossning att göra..... :)

Besök hos barnmorskan igen

Idag var det dags för besök hos barnmorskan igen! Alltid lika spännande och idag var det extra kul eftersom det var så konkret samtal om förlossning och annat. Jag tycker verkligen mycket om den barnmorskan som jag går till nu, hon är så pragmatisk på något sätt. Hon är mjuk och lugn och skönmålar ingenting, men inger ändå ett lugn. 

Hon vet till exempel att jag "missbrukar" mina näsdroppar, men hon sa att det är ok nu. Nu är ju det viktigaste att jag kan sova på natten och fungera på dagen, sedan får jag köra en avvänjning när bebisen väl är född. Skönt! Inte som på apoteket där de misstänksamt frågar ut en när man är gravid och köper näsdroppar! :)

Alla värden var bra, dvs blod, urin och blodtryck.

Nu är bebisen fixerad, dvs den ligger med huvudet neråt och huvudet har borrat ner sig och är på plats och kommer inte att flytta på sig. Magen följer sin kurva och växer som den ska. Min fråga på om hon trodde att jag skulle gå över tiden (dvs behöva föda stor bebis!) svarade hon lugnt på att det trodde hon inte att jag skulle göra. Den här bebisen verkar ganska så redo sa hon! :)

Vi pratade om förlossning, hur den förra var och lite olika typer av smärtlindring. Nu oroar jag mig faktiskt inte för förlossningen utan snarare för själva epiduralsprutan, dvs den spruta man får när de gör ryggbedövning! Lite tokigt kanske, men så är det i alla fall......nålrädd som jag är! Men vi pratade och nu känns det faktiskt helt ok. 

Hon sa dessutom att hon var mer eller mindre övertygad om att det kommer att gå fortare denna gången, kanske halva tiden, eftersom min kropp har gjort detta en gång tidigare även om det var ett tag sedan! Det låter ju helt perfekt i mina öron - och jag vill inte höra talas om andra historier som motsäger denna teori tack! :)

Hon kunde också förstå att dagens värsta moment är att böja sig ner och krångla på sig stövlarna, eftersom magen står som högst just nu. Som hon sa, jag kan tänka mig att du har det jobbigt med andningen eftersom magen nu höjer sig över revbenen!

Så, nu är vi faktiskt nästan klara och förberedda jag och Jompe! Jag säger "nästan" för även om jag just nu är enormt trött på jobbet (knäppt möte idag...) så känner jag ändå att jag vill avsluta denna veckan. Sedan så! kan det få hända när det vill!!

Bebiskläder!

Idag var jag och Jossan på Center Syd för att fixa lite ärenden, vi skulle köpa presenter till henne kompisar. Hon har ett Discokalas i morgon och så ett Bowlingkalas på lördag.

Sedan kunde vi helt enkelt inte hålla oss längre - vi var bara tvungna att köpa lite bebiskläder!!!  Jag har ju inte velat innan, jag vet att många fixar och donar och handlar till sina ofödda bebisar långt i förväg, men jag kan inte det. Det känns som om jag tar saker för givet, tar för givet att allt ska gå bra. Kanske lite skrockfullt.....jag vet inte, men så funkar jag i alla fall. Men nu är det ju bara 4 veckor kvar tills planerad födsel och det är ju ok om bebisen skulle vilja komma redan nu.

Så - vi traskade in på Lindex och försökte hitta något som var neutralt eftersom vi inte vet om det är en flicka eller pojke. Åhhh, det fanns så mycket fint!! Såklart massor små söta rosa/röda kläder till småtjejer och tuffa kläder i blått/grönt till smågrabbarna. Men även neutrala kläder som gick i vitt, grönt, gult, brunt....sååå söta. 

Detta valde vi:

Söt liten body, vit botten med mönster i grönt, brunt och rött.

Vita velourbyxor.

Söta små strumpor i storlek 10-12!

Söt liten mössa i vitt med bruna ränder, jätte-liten men så vet man att den kommer att vara såå för stor....gulligt!! :)

Urmysig overall i brunt med foder i samma mönster som bodyn. Den är såå mjuk och gosig!

Detta blir en perfekt liten outfit att åka hem i. Något eget liksom. Jag ska även ta och titta över de bebiskläder vi redan har, Jossans gamla. Jag har för mig att det finns en del neutrala färger i de minsta storlekarna. Men det var så mysigt och kul att köpa nya små bebiskläder.....helt overkligt, men kul! :)

Som Jossan uttryckte det:

"Åhhhh mamma, vi är helt hopplösa!" och

"Åhh, vad vi kommer att skämma bort den här bebisen!"

4 veckor kvar.....

Idag har jag gått exakt 36 veckor och det är 4 veckor kvar till planerad födsel! Tänk va...4 veckor! Det är inte mycket...... Jag jobbar i 1,5 vecka till. Ska faktiskt bli skönt att sluta, nu är motivationen verkligen låg. Försöker få undan så mycket som möjligt och igår hade vi budgetmöte hela dagen så budgeten är lagd för nästa år. Det mesta ska nog vara förberett nu, så mycket det går i alla fall.

Jag är helt inställd på att jag ska jobba i 1,5 vecka till och att jag sedan ska få två veckor hemma att förbereda lite på. Ni vet.....packa väskan, köpa några små kläder till bebisen, fixa bilbarnstol, vagn, säng......ja, lite sånt som bebisen kan behöva. Skulle den vilja komma till världen innan, så är jag helt "oförberedd"! :) Som tur är så har vi ju redan vagn och säng, och en del små kläder också....så vi står inte helt handfallna. Men det hade varit skönt om jag fick avsluta här på jobbet i lugn och ro, och att jag fick i alla fall några dagar hemma för att vila och förbereda. "Boa" lite! :)

Men tänk ändå....visst känns det väl lite overkligt att prata barnvagn och bebiskläder?!

Min kropp förbereder sig också. Bebisen rör mycket på sig, bökar omkring. Mycket på sena kvällar och nätter......den rutinen måste brytas direkt när den kommer ut!! Jag har lite sammandragningar (tror jag det är....) och det är ju livmodern som tränar inför förlossningen. Det gör inte ont alls, det bara spänner i magen. Jag sover dåligt eftersom bebisen bökar och det finns inga sovställningar som är sköna och varje gång jag vänder mig om (eller försöker) så vaknar jag. Jag har fortfarande inte ont någonstans, vilken är skönt! Däremot så känns det ganska obehagligt om jag går för fort. Men "in alles" så mår jag jätte-bra! Vilken enorm tur jag har haft med både denna och förra graviditeten!

Men tänk, att om en månad så finns det en ny liten bebis hos oss!!! :)

Jompe

I förmiddags så var vi på ultraljud. När man går på ultraljud så får en vuxen anhörig följa med, inga barn. Vi hade förberett Jossan på att hon skulle få sitta och vänta i väntrummet, så hon hade sitt Nintendo DS med sig och var ok med det. När det var vår tur så fick hon följa med och se vilket rum vi skulle vara i så att hon kunde komma dit om det var något. Men väl där så viskade barnmorskan att hon skulle komma med in! Så hon fick vara med och titta! Så häftigt för henne!

Så, vi såg en Jompe som blivit mycket större än förra gången! Allt såg bra ut, vi såg 5 fingrar på ena handen och i alla fall en stortå, vi såg två njurar, hjärtat med fyra förmak och klaffar som rörde sig, vi såg ryggrad och svanskotor, vi såg hjärnan och stora kroppspulsådern. Vi såg också en fin profil, och den kan ni också se här!

En söt liten uppåtnäsa och en jätte-fin mun med fina bågar på överläppen! Han drack! :) Allt såg bra ut som sagt och nu är vi så längtiga så vi håller på att smälla av! Vi fick också höra hjärtljud och det var det som Jossan tyckte var häftigast plus att se själva hjärtat.

Jompe väger nu 2495 gram och förväntas bli en normal bebis, och kommer troligen att väga runt 3,5 kilo när han/hon kommer ut. Även denna gången lyckades vi hålla oss från att kolla vilket kön det är, även om vi är jätte-nyfikna!

På eftermiddagen var vi hos barnmorskan och även där var allt bra. Mina värden var bra, jag har gått upp ett par kilo till......magen växer som den ska.

(För er som inte vet, Jompe är alltså "arbetsnamnet" på vår bebis!)

Valstadiet...

Under min graviditet så har jag inte känt mig så där värst jätte-stor. Visst, jag inser att jag gått upp många kilo, ca 13 stycken.....men jag har ändå känt mig ok. Tills nu......

Helt plötsligt har jag inträtt i valstadiet.....!!

Bebisen växer mycket och snabbt nu de sista veckorna, och där hänger jag liksom på.....känner mig stor och otymplig. Trots denna "hydda" så är jag svagast i världen och duger inte mycket till. Trött blir jag också....och hemma där bara Jens och Jossan ser mig så har jag till och med börjat "vagga" lite.....men säg inget till nå´n. På jobbet försöker jag se lika pigg ut som vanligt! ;)

Helt plötsligt så är jag lite trött på att vara gravid, men samtidigt som den tanken slår till så får jag ett anfall av dåligt samvete. Känns ju jätte-hemskt att önska bort magen..... Men vill gärna ha tillbaka min egen kropp nu, trots att det kommer att krävas mycket jobb. Jag vill dessutom ha min lilla bebis! Det känns liksom som "nu har jag varit gravid, nu räcker det, nu vill jag ha min bebis".

Graviditetsstatus

På onsdag har jag gått 34 fulla veckor. När jag läser på olika siter om hur bebisen utvecklas så kan man även läsa om vad som händer med mammans kropp och själ. Lite intressant.

Det står bland annat att "du kan drabbas av städmani. Allt ska rensas, städas och sorteras." Ehhh.....neej, kan inte säga att det drabbat mig. Tyvärr mer tvärtom, jag tänker att 'det kan jag göra sen'.

Men det står dessutom att "En del kvinnor kan känna sig stora, klumpiga, oviga och rent av oattraktiva. Du kan känna dig trött, otålig och gnällig." Ok, jag känner mig faktiskt inte så där hemskt stor (än!), men det är klart att jag känt mig mer attraktiv i mina dagar. Däremot kan jag skriva under på trött, otålig och gnällig......tyvärr....och irriterad och dåligt tålamod. Startade dagen på jobbet idag med att fullständigt gå i taket över ett korkat mail och mina arbetskamrater tittade storögt på mig! :)

Bebisen är i alla fall nu ungefär 46 cm från hjässa till häl och har en vikt på ungefär 2350 gram. I natt så gjorde den ett utbrytningsförsök......rakt genom magen då! Vet inte vad den höll på med, tror den gjorde ett helvarv eller nåt - förmodligen i helsträckt läge!! Magen såg helt sjuk ut, den stod åt alla håll!! Gaahhh, nu verkar den ha tröttnat på att ligga där inne. Jag kanske ska ta och börja förbereda mig på att det faktiskt ska komma ut en liten bebis, jag tycker jag har sååå lång tid kvar. 6 veckor enligt planen i alla fall......det kan ju faktiskt vara allt från nu (!) till 8-9 veckor..... Man kanske ska ta och packa den där väskan......eller nåt.....

Bebisjämförelse

Igår kväll så kollade jag i min dagbok som jag förde då jag väntade Josefine. Det är lite kul för att jag har nu gått upp exakt lika mycket som jag gjort med Josefine i samma vecka!

Dessutom så verkar denna bebisen vara ungefär lika stor som Josefine, även om barnmorskan sa att den låg lite över kurvan. Om Josefine så sa de att hon var en väldigt liten bebis, men hon var ju normalstor när hon kom ut. Men barnmorskarn gjorde ju uppskattningen att denna bebisen väger ungefär 2-2,5 kilo och när jag gjorde ultraljud med Josefine i vecka 34 (typ nu) så vägde hon 2,3 kilo! :)

Så - det kanske blir en liten "Joss" ändå! :)

Barnmorskebesök

Idag på morgonen var jag hos barnmorskan. Det är alltid lite mysigt att gå dit, då känns allt extra verkligt! Allt är bara bra med mig och bebisen. Mitt blodvärde har gått upp igen med hjälp av de äckliga järnbrustabletterna som jag tar, vilket är tur för de är verkligen äckliga och inget som man tar för nöjes skull... Blodtryck och andra värden också bra.

Magen blev mätt och vi hamnade faktiskt lite över genomsnittskurvan, men barnmorskan lugnade mig och sa att det skulle inte bli någon jätte-baby! Vill absolut inte ha någon 5-kilos klump.......eller rättare sagt, jag vill absolut inte föda fram en 5-kilos klump!! Men ibland tar de lite större tillväxtskutt och det var nog det som hänt här.

I morgon har jag gått 33 veckor, nu är det alltså bara 7 veckor kvar. Om ca 3 veckor kommer magen att stå som högst och sedan kommer den att sjunka och bebisen kommer förhoppningsvis att lägga sig tillrätta med huvudet ner. Den ligger faktiskt redan nu med huvudet neråt, men den kan ju vända sig igen. Den är som det heter "rörlig", detta kommer sedan att ändra sig till "ruckbar" och till slut "fixerad". Det är häftigt att hon kan känna bebisens olika delar i magen, hon kände huvudet, ryggen och rumpan! Hon sa att de var mycket bebis där inne och inte så mycket annat. "Du som är så smal och smärt blir liksom bara mage!" DET kommer jag att leva på länge!!! :)

Just nu väger bebisen ungefär mellan 2 och 2,5 kilo och den kan tänkas vara ungefär 45 cm lång. Detta är bara enligt "normen" och inget jag exakt vet. Vi kommer att bli kallade till ytterligare ett ultraljud och då kommer vi att få veta exakt hur stor bebisen är. Detta ultraljud kommer troligen att vara om ca 3 veckor. Det kommer att bli spännande!

Vad kan en bebis göra?!

Josefine 8 år: Vad kan bebisen göra när den kommer ut? Den kan inte gå va?
Jag: Nej, det kan den definitivt inte göra.
Josefine: Kan den sitta då?
Jag: Nej, det kan den inte heller göra.
Josefine: Men krypa då?
Jag: Nej....
Josefine: Men kan den åtminstone åla sig lite...?
Jag: Nej tyvärr.....den är ganska så tråkig i början...
Josefine: Men vad kan den göra då?!
Jag: Den kan mer eller mindre bara sova, äta, skrika och ligga rätt upp och ner.
Josefine: Jaha....men kan jag få bära den då?
Jag: Ja, det kan du göra! Och ligga och mysa på en filt med den.
Josefine: Bra! Då kan vi titta på TV tillsammans!

Gravidstatus

Idag har jag gått exakt 30 veckor av min graviditet. Nu är det alltså bara 9 veckor och 6 dagar kvar till beräknad leverans! Vad tiden går fort! Nu längtar jag riktigt mycket....

Jens nämnde häromdagen att glider igenom mina graviditeter ganska obemärkt, vilket är sant. "Glida obemärkt" låter i och för sig lite mer graciöst än vad jag känner mig.....men det var inte riktigt i den bemärkelsen han sa det! :)

Men jag mår bra! Inga krämpor eller så, utan jag och magen växer som vi ska, det tuffar på liksom. Jag väger mig inte utan det får bli som det blir, men jag tror att jag har gått upp ungefär 10 kg nu och det börjar kännas. Magen har tagit ett skutt den senaste veckan, den har blivit större och "tippar" liksom lite framåt/nedåt nu. Kan också vara så att jag svankar mer ju tyngre det blir. Flåset är "inte helt bra" och nu har jag börjat fuska med hiss på jobbet, jag jobbar på tredje våningen. Ner går jag alltid, men ibland fuskar jag när jag ska upp....

Har också börjat "känna" min kropp, jag känner till exempel min bäckenbotten ibland. Det gör inte ont, men jag känner den....vilket innebär att den nu börjar förbereda sig för dagen D! Även ryggen gör sig påmind ibland, inte heller den med smärta men den känns ibland när jag ska resa mig och så. Så kontentan är att jag mår bra - och för att vara i sjunde månaden så mår jag oförskämt bra!

På klädfronten upptäckte jag i morse att det nu börjar bli dags att införskaffa något mer mamma-plagg. Har hittills kunnat använda mina egna klänningar och toppar, bara köpt två par mamma-jeans och två toppar. Mina vanliga toppar funkar ännu, men det jag upptäckte i morse var att mina klänningar gör att jag ser större ut än vad jag egentligen är. Och det känns ju onödigt, minst sagt! De följer liksom inte kroppen utan hänger mest och förstorar......så det får nog införskaffas något mer plagg innan det är dags.

Nu är bebisen ungefär 41 cm lång och väger ungefär 1700 gram, enligt en website jag tittar på. Exakt hur stor vår bebis är vet jag inte. Men det ger en fingervisning i alla fall. Så en lång smal typ är det! :)

Koncentrationssvårigheter.....

Det finns en website som heter Growingpeople, och där kan man läsa vecka för vecka hur barnet utvecklas och även om hur graviditeten påverkar både mamman och pappan. I vecka 30, som jag befinner mig i just nu, så står det följande om mamman:

"Barnet tar stor plats, inte bara i magen utan även i din vardag. Barnet sparkar mer och kraftigare - gör sig ständigt påmint. Ju närmare du kommer förlossningen desto mer tänker du på ditt barn, tankar om en vardag med barnet, och lusten att förbereda sig ökar.
Många kvinnor kan få dåligt samvete för detta, speciellt om man har ett ansvarsfyllt arbete och inte riktigt kan koncentrera sig."

Så sant så sant...... Sitter här och har ganska så jobbigt med koncentrationen idag, vill mest hem och pyssla lite. Därför hamnade jag just på denna websiten, och detta är det första jag läser.... :)

Allt bra!

Allt gick bra hos barnmorskan, mina sockervärden var som de skulle. Däremot var blodvärdet lite lågt så jag ska börja äta järn. Ni som följt mina vedermödor med de där järntabletterna som är stora som jag vet inte vad (och jag kan inte svälja tabletter hela....), kan nu glädjas med mig eftersom det nu finns järntabletter som brustabletter! :)

Bebisen växer som den ska och följer sin kurva. Jag växer också......

Hos barnmorskan

Här sitter jag hos barnmorskan med fötterna uppe och läser tidning. Är här och gör sk sockerbelastning, dvs de kollar så jag inte har fått graviditetsdiabetes. Har varit här sedan kl 8 och ska vara här till 10, så det är en halvtimme kvar. Helt ok att sitta här och läsa, tiden går faktiskt fort. Men jag är så sömnig! Vaknade 4.30 i morse och kunde inte somna om....så jag får passa mig så jag inte sitter och somnar!

Senaste bebis-nytt!

Länge sedan jag skrev ett inlägg som var helt och hållet dedikerat vår lilla bebis. Men hela hösten har varit en transportsträcka på något vis (fast positivt), inga besök hos barnmorskan förutom de två ultraljud som jag har skrivit om tidigare. Jag har ju mått bra och magen har växt och frodats. Men nu så börjar en ny fas.

För en vecka sedan så var jag hos barnmorskan, första besöket av en rad som kommer att bokas in nu fram till dagen D. Eller kanske dagen F, dvs Förlossningen. Allt var bara bra med bebisen. Magen (egentligen livmodern) har växt precis som den ska och hjärtljuden var också precis som de skulle vara. Skönt! De tog lite blodtryck och urinprov och allt såg bra ut med det också.

I Januari ska jag dit igen för sk sockerbelastning. Det innebär att man dricker en koncentrerad sockerlösning för att kolla så att man inte har fått graviditetsdiabetes. Efter detta ska det bokas in fler besök ända fram till förlossningen som sagt. Ytterligare ett ultraljud skall också göras, men inte förrän senare. Runt vecka 35 eller något sånt tror jag.

Jag mår som sagt jätte-bra. Inga krämpor eller så. Magen är sådär lagom stor, och stör inte nämnvärt. Det är lite "vältrande" i sängen när jag ska vända på mig, men inte så farligt! :) 

Tänk - när jag börjar jobba igen så är det 2009. Samma år som bebisen skall födas. Det kommer då bara att vara tre månader kvar!! Går dessa månader bara nästan lika snabbt som hösten har gått, så kommer de flyga förbi. Min ersättare på jobbet är redan bestämd och jag kommer att jobba fram till ungefär två veckor innan förlössningen är planerad. Som det känns nu i alla fall.

Etiketten för bebisinläggen heter ju "Bebis J". Anledningen till detta är att vår bebis högst troligen kommer att heta något som börjar på "J". Vi andra gör ju det..... :) Flicknamn är vi nog ganska så klara över, men det är värre med pojknamn..... Vi vet ju inte vad det blir, flicka eller pojke. Just nu så säger vi faktiskt "han" och så kallar vi "honom" för Jompe! :)