Ibland läser eller hör man något i precis rätt tillfälle för att det ska slå ner som en bomb. En bomb av total
självinsikt. Det hände mig igår morse, när jag läste
Hannis kommentar till mitt förra inlägg om vardagen. Hon skrev att hon också gillar vardagen eftersom den inte är så perfekt. Just den meningen, i just det tillfället, slog ner som en blixt från en klar himmel!
"Jag gillar vardagen för att den inte är perfekt."
De senaste åren har livet givit mig orsak, tid och möjlighet att reflektera och fundera över mig själv och mitt liv. Jag har kommit fram till mycket, gjort många insikter och försöker nu så gott jag kan leva efter detta i min strävan att försöka skapa det allra bästa livet för just mig. Helt utifrån mina egna värderingar och behov.
Jag är en vän av struktur, ordning och reda. På ett sätt. Och med den läggningen kommer en jakt på perfektion, vare sig jag vill eller ej. Känslan av att saker och ting behöver vara perfekta för att det ska vara bra. Men - saken är den att jag inte gillar perfektion. Den stressar mig något enormt. Jag mår direkt dåligt av det. Visst, jag gillar listor och att ha koll.....men perfektion när det kommer till mig själv, min vardag, människor i min närhet, mitt hem och livssituation - nej tack!
Hannis kommentar om att vardagen inte är perfekt gjorde mig så otroligt medveten om att - jamen det är ju just därför jag älskar vardag! Känslan av att saker och ting inte behöver vara så perfekta!
Jag inser också, att min
rädsla för att misslyckas också ligger i detta. Tron på att vissa saker och tillfällen måste vara perfekta! Jag kan ibland drabbas av total handlingsförlamning i min rädsla för att misslyckas.
Till exemepel....när någon säger att "du är så bra på att göra det hemtrevligt, på att inreda...." och jag samtidigt verkligen vill vara bra på det och tycker att det är viktigt - då drabbas jag av handlingsförlamning och gör inget alls. Det vill säga, jag försöker inte ens.....av rädsla att misslyckas.... Jag blir stressad av att bjuda flera människor på middag, tänk om det inte blir bra. Jag föredrar en spontan fika där jag kan "skylla på" att jag inte haft tid att fixa något speciellt. Till exempel.
Detta är jag högst medveten om och jag arbetar aktivt med det. Men - jag har aldrig lyckats dra det till sin spets och göra tankesnurran att det beror på min tro att vissa saker och tillfällen måste vara perfekta. Vad nu det är..... Och att det är det som gör att jag gillar vardagen! För den är allt annat än perfekt. OCH ingen förväntar sig att den ska vara det heller!
Det här är troligen också anledningen till att jag har så svårt att komma på saker jag är bra på. "Bra" blir belagt med väldigt mycket krav...perfektion....att jag kan därmed inte säga att jag är "bra" på någonting.
Det blev otroligt uppenbart för mig varför jag känner vissa saker, varför jag reagerar som jag gör och vad som gör att jag är en person som verkligen lever "här och nu". Att planera framåt blir belagt med krav och krav för mig blir belagt med kravet på mig själv att skapa något "perfekt". Det blir så tydligt. Och så enormt skönt att ha kommit på detta! Eller...rättare sagt....ha lyckats sätta ord på det. Att ha fått fram tanken så tydligt.
Jag gillar operfektion! Jag gillar det kravlösa!
Det får mig att må bra och mitt liv att fungera bättre!