Lite uppföljning

Öka mitt värde i mina egna ögon

Det var mitt tema förra året. Såhär skrev jag då, för att beskriva det:

Jag är bra på att ta hand om mig själv på ett plan, men inte på ett annat. Jag har på ett sätt tappat bort respekten för mig själv. Jag är en tjejig tjej, dvs jag älskar kläder, hudvård, smink, hår och så vidare. Men de senaste åren har jag lagt väldigt lite tid och pengar på just dessa områden. En av anledningarna är ekonomin, men det är egentligen en dålig anledning då det bara gäller att vara lite mer kreativ för att få pengarna att räcka. Och vad gäller tiden, så finns det faktiskt ingen ursäkt där. Saken är den att jag liksom har tappat bort mig själv som tjej, som kvinna. Jag är mamman Jennica, jag är dottern Jennica, jag är systern Jennica, jag är vännen Jennica och ibland är jag bara Jennica. Men vart tog kvinnan vägen? Hon som sträcker på sig och känner sig nöjd över ett par nya jeans, en ny hårklippning eller ett snyggt läppglans? Vart är hon som känner ett visst mått av självförtroende i hur hon ser ut? (Och därmed agerar och 'är'!)

 

Nu är det nytt år och innan jag börjar ta mig an det nya årets tema, Medvetna val, så tänkte jag följa upp på hur det gick 2014.

Man skulle kunna sammanfatta det med att det började bra, fortsatte helt ok men slutade riktigt illa. Tyvärr. Jag började bra tycker jag, började tänka på mig själv som 'kvinna' mer. Jag blev duktigare på att ta mig tiden att 'fixa till mig', jag la mer tid på mig själv vilket ledde till att jag blev mer medveten om mig själv. Jag köpte mer kläder till mig själv än jag gjort tidigare, och detta tillsammans med min medvetenhet gjorde att jag till slut verkligen tog tag i mig själv.

Med hjälp av coachande i grupp av en personlig tränare fick jag bättre matvanor och gick ner 6 kg på kuppen! Kände mig så nöjd. Och så mycket bättre. Både av själva viktminskningen, men också av de nya matvarnorna och den effekt de hade på kroppen rent välbefinnandemässigt. 

Tyvärr så gick detta totalt åt skogen i höstas. Troligen på grund av mycket jobb och lite för mycket stressande. Jag liksom tappade allt det duktiga, gick upp de där kilona igen, tappade bort de goda matvanorna. Jag hamnade i en negativ spiral och det är denna negativa spiral som är grunden till mitt nya årstema. Det är liksom dags att ta tag i det här nu, en gång för alla. Och då talar jag inte om viktnedgång, nej.....det är så mycket mer än så.

Jag hade ju några extra mål också:

• Sluta skjuta upp saker 
• Bjuda hem vänner oftare
• Börja använda kjol och klänning igen
• Lägga mig i tid på kvällarna
• Träna kontinuerligt
• Ha bättre ordning på viktiga papper

Hur gick detta då?

Tyvärr gick nog allt ganska dåligt, förutom det där med viktiga papper. Nu har jag inte dessa papper i högar längre, utan de är insorterade i pärmar. Men de andra punkterna .....nej, tyvärr. Började bra som sagt, var igång med träningen under vår och sommar, men i det stora hela så nej.

Så - "the only way is up" och allt det där! Med start nästa vecka ska jag på allvar ta tag i saker och ting. Jag har redan nu börjat ge mig in på nya vägar, tänker och funderar mycket över hur jag vill ha det. Sätter upp målbilder i huvudet. Jag är laddad och superpeppad!

Idag satt det långt inne

Idag har jag fört en inre monolog med mig själv hela dagen. En inre kamp. Det är nämligen så att en av mina bästa vänner, Nellie, har startat en löpargrupp i Malmö som tränar varje tisdag. Jag har sagt att jag ska vara med varannan vecka, det vill säga de veckor jag inte har tjejerna. Samtidigt här hemma i byn är det corepass på Friskis och Svettis, lite oturlig krock men inte mycket att göra åt.

Den inre kampen idag har handlat om ifall jag verkligen skulle köra in till Malmö i iskylan och ge mig ut och springa med Nellie och de andra tjejerna. Eller skulle jag gå på core här hemmavid. Alternativet att helt hoppa över träningen fanns faktiskt inte!

Ni anar inte vad jag vägde för och emot. Åhhh, vad jag verkligen inte kände för att ge mig ut i kylan, på med löparkläder och springa runt i mörkret. Till slut kände jag bara att "neej...jag vill träna nåt jag tycker är kul". Så, jag tog på mig mina splitternya knallrosa träningsskor och begav mig till idrottshallen och körde ett supertufft corepass istället. Och hade kul! :)

Det roliga, eller kanske ironiska, är att vid denna tiden förra året var det jag som var ute och sprang i snön på kvällarna, med pannlampa och reflexväst och tyckte det gick hur bra som helst. Nellie tyckte då att jag var knasig som gav mig ut i kylan, nej hon förstod inte hur jag kunde förmå mig till detta. Hon ville inte träna sånt hon inte tyckte var kul. Nu är det tvärtom! Nu är det jag som inte förstår hur hon förmår ge sig ut i iskylan och springa med reflexväst! Som det kan bli.....


Jag har dock inte gett upp löpningen. Jag inväntar bara lite varmare väder, jag tänker göra min come back i vår. Tills dess ska jag gå powerwalks och gå på pass för att bygga upp min styrka.

Nu är jag helt slut och ska krypa i säng med min bok. Kanske hinner jag läsa en sida också, innan jag somnar!

♥

Att försöka fokusera

Det här med att avge nyårslöften. Jag vet att många gör det, men jag vet också att många inte gör det. Det finns lika många anledningar till varför man avger dessa löften som det finns anledningar till varför man inte gör det. Jag respekterar allas anledningar, eftersom de är deras egna.

Min anledning till varför jag har börjat att ha årsteman och nyårslöften är för att det sporrar mig. Det ger mig något att fokusera på, istället för att försöka "vara överallt", vilket jag lätt är annars. Nu vet jag vad jag vill ha ut av detta året och kan då lägga all min kraft och energi på det, istället för att göra lite här och lite där och så blir det liksom ingen reda med det.

Jag försöker tänka likadant nu när jag väl ska försöka ta mig an det jag har bestämt mig för. Jag försöker bryta ner det i delmål, så att det ska bli lättare att fokusera och för att jag ska kunna belöna mig och känna mig duktig med jämna mellanrum. Det är viktigt!

Nu tror ni säkert att jag är en sån där väldigt strukturerad, karaktärsfull människa.....men icke, tvärtom! Det är därför jag behöver ha dessa mål, för att kunna fokusera, för att hitta sätt att se till att jag gör sådant som jag faktiskt vill att jag ska göra. Även om det är tufft och jobbigt ibland.

Men....tillbaka till ämnet.  Dessa delmål kan ha olika frekvens. Vissa kanske kommer efter några månader, medan andra gäller för en vecka. Denna veckan har jag till exempel följande delmål:

- Träna 3 pass
- Inte äta något godis förrän på lördagen
- Ringa tre viktiga samtal (privata)

Jag skulle kunna säga att jag skulle träna varje dag. Och jag skulle kunna säga att jag inte får äta något godis alls. Till exempel. Men det måste vara rimligt. Jag tror det är här jag har gjort fel tidigare. Fel för mig alltså, för vad som är fel för mig kanske är rätt för någon annan. Och tvärtom. Men jag har tidigare satt ribban för högt och gått ut alldeles för hårt och sedan inte orkat ända in i mål, om ni förstår vad jag menar. Jag borde till exempel inte äta något godis alls om jag nu vill få bort mitt sötsug och gå ner de där kilona i vikt. Men det är inte rimligt, jag tycker för mycket om godis. Då unnar jag mig hellre lördagsgodis och så får det ta lite längre tid för de där kilon att försvinna. För försvinna ska de!

Jaha, några tankar så här på kvällskvisten! Och oj vad det blåser! Stormstyrka i natt sägs det. Igen. Och snö till helgen och minusgrader hela nästa vecka. Inte min grej precis, men det är bara att kura in sig inomhus, dricka te och lyssna till bra musik och stänga stormvindarna ute.

Kram på er!

♥

En bra dag helt enkelt

Lite så kändes det faktiskt när jag körde till jobbet i morse. Jag kände mig duktig faktiskt. Jag kände mig härligt fräsch - och mjuk! - efter gårdagens hemmaspa. Jag åt bra frukost i lugn och ro. Det kändes bra helt enkelt där jag satt i bilen på väg mot jobbet.

Väl där så fortsatte jag enligt Nyårstemat och mina löften. Jag tog tag i saker, sköt inte upp något och fortsatte känna mig duktig!

Och ni anar inte....det duktiga fortsatte! På vägen hem fixade jag nytt terminskort hos Friskis & Svettis OCH jag gick på årets första pass! Ett corepass.....vilket gör att jag nu ligger här i sängen med skakiga trötta muskler! Jisses, vilken dag! Jag inser ju att jag inte kommer att ligga såhär på topp varje dag, så det gäller att liksom boosta mig själv när jag väl gör det! Heja mig! :)

En liten sak till....sen ska jag sluta....men jag ligger faktiskt i sängen och klockan är inte ens elva. Mycket bra för att vara mig!

Så - over and out!
Natti natt!

♥

Andra små mål för året

Mitt stora tema och löfte för 2014 är ju nu bestämt - Att öka mitt värde i mina egna ögon.

Till detta tänkte jag lägga några fler "mindre" mål som är lite mer konkreta, men som jag tycker är viktiga.

Helt utan inbördes ordning:

• Sluta skjuta upp saker (detta är nog trots allt nummer 1!)
• Bjuda hem vänner oftare
• Börja använda kjol och klänning igen
• Lägga mig i tid på kvällarna
• Träna kontinuerligt
• Ha bättre ordning på viktiga papper

  Sådärja! Nu börjar jag känna mig rustad inför 2014!

 ♥

Nyårslöfte 2014

Då är det dags. Dags att formulera 2014 års nyårslöfte. Årets tema. Jag vet att ni är flera som är nyfikna på det och jag ska försöka formulera det så att ni förstår. Vill ni läsa om föregående års teman kan ni göra det här.

I ett par år nu har jag varit totalt fokuserad på i huvudsak två saker - att skapa ett tryggt hem och liv för mig och barnen samt att se till att de har det så bra som möjligt och att de på ett så bra sätt som möjligt skulle anpassa sig till livet med två hem. Jag tycker att jag (och tjejernas pappa) har lyckats bra med detta. Det har varit tufft flera gånger men jag tycker att både jag och tjejerna nu är harmoniska och mår bra i vårt nya liv.

Om vi släpper de där två underbaringarna ett tag och koncentrerar oss på mig. Jepp, det är svårt men det är ju det som dessa nyårslöften går ut på. Att jag ska lära mig att jag också är viktig.

Nu har jag blivit bra på att ta hand om mig själv på ett inre plan, jag är bra på att avsätta tid för bara mig, jag har ett hem som jag trivs kanonbra i och som jag är stolt över. Jag har också öppnat upp för möjligheten att arbeta med något annat och tränar mig på att förbättra mitt självförtroende. Nu är det dags att ta tag i en annan del av mig - det yttre.

Ok, nu vet jag vad ni tänker. "Jaha, nu blev det ändå ett sånt där gå-ner-i-vikt löfte, eller ett jag-ska-börja-träna löfte." Men nej, så enkelt är det inte. Jag ska försöka förklara och jag ber redan nu om ursäkt över ett långt inlägg. Men detta är lika mycket för att förklara för er som det är för att förklara för mig själv! :)

Jag är bra på att ta hand om mig själv på ett plan, men inte på ett annat. Jag har på ett sätt tappat bort respekten för mig själv. Jag är en tjejig tjej, dvs jag älskar kläder, hudvård, smink, hår och så vidare. Men de senaste åren har jag lagt väldigt lite tid och pengar på just dessa områden. En av anledningarna är ekonomin, men det är egentligen en dålig anledning då det bara gäller att vara lite mer kreativ för att få pengarna att räcka. Och vad gäller tiden, så finns det faktiskt ingen ursäkt där. Saken är den att jag liksom har tappat bort mig själv som tjej, som kvinna. Jag är mamman Jennica, jag är dottern Jennica, jag är systern Jennica, jag är vännen Jennica och ibland är jag bara Jennica. Men vart tog kvinnan vägen? Hon som sträcker på sig och känner sig nöjd över ett par nya jeans, en ny hårklippning eller ett snyggt läppglans? Vart är hon som känner ett visst mått av självförtroende i hur hon ser ut? (Och därmed agerar och 'är'!)

Någonstans försvann hon. Det blev viktigare att ta hand om alla andra. Det blev ok att åka osminkad, med håret i tofs och pyjamas till ICA. Ok....inte pyjamas men i alla fall den mest slitna, fula mysdressen. Det blev ok att hoppa över träning. Det blev ok att äta alldeles för mycket och alldeles för onyttigt. Hur blev det så? Jag har börjat inse att jag är värd mer än så.

Jag talar inte om att jag ska börja hysteribanta, att jag måste börja tokträna eller att jag ska bli odrägligt ytlig. Och givetvis får man åka till ICA i pyjamas. Nej, det jag talar om är att höja mitt egenvärde i mina egna ögon. Öka respekten för mig själv. Känna mig nöjd med mig själv - inifrån och ut. Jag vill känna mig fin. Helt och hållet för min egen skull. Jag vill sluta göra mig själv besviken genom att allt som oftast strunta i sådant jag föresatt mig, som t ex träning. Jag vill inte trycka i min kropp en massa onyttigheter som den inte mår bra av och som jag ju faktiskt vet är dåligt för mig. Återigen, jag tycker att jag är värd mer än så. Jag vill känna mig stark. Jag vill känna mig nöjd. Jag vill kunna gå rakryggad!

Hänger ni med?

2014 års tema och löfte blir därför

 - 

Öka mitt värde i mina egna ögon

♥