18 september 2014

Härlig start


Titta! Om solen lyser hela helgen så hinner de nog slå ut, mina självsådda solrosor som överraskade mig en dag genom att helt plötsligt börja växa i min rabatt!

Idag blev det en tidig start för mig, 5.30 ringde klockan och en kvart senare stod jag utanför huset och mötte upp en kompis för powerwalk. En kvart tidigare än vi vanligen går, för att hinna med dagen helt enkelt. Hon ska till Göteborg på jobb och själv ska jag till Malmö idag, på kurs. Det ska bli jättekul och riktigt spännande!

Nu blir det en varm dusch, kaffe och frukost innan dagen sätter igång på allvar!
 Ha en fin dag allihop!

17 september 2014

Tankens kraft


Denna lappen har jag satt upp i mitt badrum. Jag läser den varje morgon när jag borstar tänderna. Läser och tar in. Jag lovar, varje morgon!

Och jag tror på det där, affirmationer. Jag tror på tankens kraft. Jag tror på att genom våra tankar kan vi påverka vårt sätt. Och, jag tror också på att genom att se livet med positiva ögon så kan vi också påverka vår omgivning.

Ett positivt synsätt, ett leende, ett uppmuntrande ord, en hjälpande hand och en stor portion omtänksamhet hos var och en av oss kommer att göra vår omgivning till en bra mycket bättre plats. Det börjar hos oss själva och ingen gest är för liten!

Och för att börja denna dagen på det mest positiva sätt så får ni några bilder av min lilla prinsessa! Där är livet alltid glatt, rosa, glittrigt och fluffigt! Där finns det inga begränsningar och allt är möjligt!






15 september 2014

Än blommar det


Titta på solrosorna, som de växer! Kommer ni ihåg att jag skrev om dem för ungefär tre veckor sedan? Det är inte jag som planterat dem, kanske en fågel som tappat ett frö i farten... Men vackra är de och de växer så det knakar som sagt. Men jag undrar jag om de hinner blomma innan det blir för kallt...hoppas det.....det hade varit så vackert att få gula färgklickar i trädgården nu när vi går in i hösten.

Och det mest positiva som kom ur denna överraskningen som det ju var när de började växa, är att jag, som egentligen inte gillar gula blommor, nu har fått en idé om en plats i min trädgård där jag ska ha en hel massa solrosor nästa år!


Och det fortsätter blomma i trädgården lite här och där, fint! Det känns bra att kunna titta ut på både rosa, vita och blå färgklickar när vinden viner runt knutarna. Men ska jag vara riktigt ärlig, så känner jag mig lite färdig med trädgården för i år, nu känner jag mer för att fixa och dona inomhus. Det brukar fungera sådär varje år, när våren börjar närma sig då väcks mitt trädgårdsintresse till liv och det brukar 'peaka' i början av sommaren! Då vill jag plantera och odla mest hela tiden! Men nu, när hösten knackar på dörren, så avtar intresset och intresset för inomhusmys ökar!




Nu ska jag minsann hålla mitt löfte till mig själv, nämligen att krypa i säng i bra tid.

14 september 2014

En viktig dag


Söndag. Valdag. En väldigt viktig dag. Jag har efter många om och men bestämt mig vad jag ska rösta på. Känns extra viktigt i år då det blåser kalla vindar i vårt samhälle. Jag hoppas att alla tar sitt ansvar och går och röstar idag!

Förutom att rösta så har vi lite annat på agendan idag. Just nu är lilltjejen och badar med sin pappa, det är deras söndagsmys. Det går jättebra och hon kan simma lite grann nu!

Stora tjejen sover fortfarande, som den tonåring hon är! Själv sitter jag i köket med mitt kaffe och myser. Alldeles tyst och lugnt är det i huset. Men snart kommer den lilla hem igen! Då ska hon kläs ut till Törnrosa och sen är det dags för kalas hos liten kompis. Medan hon är där åker jag och stora tjejen och köper en ny plattång, vilket är det absolut viktigaste inköpet till detta hemmet just nu tycker hon. Detta är det jag älskar mest med att ha två tjejer i så olika ålder, detta olika fokus! Jag njuter!

Ikväll ska jag lämna dem för en vecka hos deras pappa och jag tänkte avsluta kvällen med ett Friskis & Svettis pass och sedan lite hemmaspa. Jag tycker att vi har en riktigt bra söndag på gång!



13 september 2014

Helglängtan


Det är fredagkväll, sent. Lite för sent, borde gå och lägga mig. I morgon ska vi upp tidigt eftersom stora tjejen har fotbollsmatch. Men det är så otroligt skönt att bara sitta här i soffan med datorn i knät och någon dålig kriminalserie på tv. Som jag längtat efter denna stunden hela dagen. Jag har känt mig trött, haft mycket att göra på jobbet och längtade efter att bara få komma hem, byta om till mjuka, sköna kläder och bara vara.

Jag och lilltjejen har haft framme alla mina stämplar och mina allra finaste pennor. Vi har stämplat och färglagt, klippt och klistrat. Det var en lagom sysselsättning en fredagskväll. Lagom avancerat, men väldigt mysigt och kul. Det är kul med pyssel som passar både en 5-åring och en 43-åring!

Nu ligger de där båda underbara ungarna där uppe, i varsin säng och snusar. Snart dags för mig med. Härliga fredagkväll, nu har jag varvat ner och hela helgen ligger framför oss!


10 september 2014

Efterlängtat besök

 
 
Idag är jag glad, glad, glad! Ikväll får jag nämligen besök av en av mina allra bästa vänner! En vän som jag under några år bodde granne med och som jag träffade var och varnnan dag. En vän som jag delat alla tankar med. En vän som jag haft så roligt med. En vän som var ett väldigt viktigt stöd för mig under separationen. En vän som för ett par år sedan flyttade till Dalarna. En vän som fortfarande finns i mitt liv, om än på distans.
 
En vän som ikväll kommer hem till mig och tjejerna! Vi längtar!!


09 september 2014

Ljuset i tunneln


Tisdag morgon. En kort stund för mig själv i köket med mitt kaffe, sitter i morgonrock, har precis duschat. Ska snart gå upp och väcka tjejerna, äta frukost och sedan bege oss till dagis, skola och jobb. Precis som vanligt. Och, jag ser fram emot att åka till jobbet! Jag är så glad över att jag trivs så bra på jobbet igen! En nytändning! En chans, en möjlighet att få göra saker jag tycker om och en känsla av att vara en i gänget, att kunna bidra och uppskattas för det. Underbart! Det fanns en tid, för inte alls länge sedan när dessa saker inte alls var självklara.

Ljuset i tunneln har kommit närmare och vet ni, jag känner mig framme. I ljuset. Det är så mycket som känns bra just nu, mycket som går min väg. Och lite halvkaxigt, så här en tisdagsmorgon med kaffemuggen i handen så tänker jag att det är min tur nu. Jag fnissar lite och kommer att tänka på en textrad av Petter - Det är min tur nu, vinden har vänt!

God morgon på er och tack för alla fina kommentarer ni lämnar till mig! De gör mig så otroligt glad!


08 september 2014

Det är sant

http://www.topphalsa.se/artiklar/Jennica-vann-traningsresan-till-Portugal/


Idag kan man läsa ovan notis på Topphälsas hemsida! Det börjar bli verkligt! Ibland undrar jag om det verkligen kan vara sant, har jag verkligen vunnit en resa? En träningsresa?! En sån som jag velat åka på ganska länge nu! Och nu, när jag såg detta, så måste jag ju våga tro att det är sant!

Galet kul är det!

Nu är det tre veckor kvar! Till södra Portugal bär det av, till Algarvekusten. Jag skriver packningslistor och planerar, fast det är inte så mycket att planera. Det är nästan bara träningskläder som ska med och när jag väl är på plats på Arlanda är det nog bara att släppa kontrollen och hänga med! Det ska vänta ett gäng på mig där. Så spännande!

Tre veckor kvar.....tre veckor då jag kan förbereda mig....se till att jag inte är totalt otränad när jag kommer dit! Fast, jag har ju tränat rätt duktigt i sommar. Det är bara de senaste veckorna som jag tappat bort rutinerna, det är dags att få dem på plats igen! Ser så himla mycket fram emot detta!

Lite pirrigt är det allt.....!

07 september 2014

Kalasdax


Hej på er! Söndag förmiddag och jag ska snart göra mig i ordning för att åka på kalas. Det är min systers sambo som firar födelsedag och det ska bli mysigt att träffas. Stora tjejen hänger med mig, medan lilla tjejen är bjuden på 5-års kalas hos en kompis. På Build-a-Bear, och det slår inte ens favoritmostrarna!

Har haft en lugn och skön förmiddag med god frukost, kaffe och lite läsning i Kristin Kaspersens bok. Jag har länge varit sugen på att läsa den och nu lånade jag den på bibblan. Hon ska ju med på den där träningsresan som jag åker på om några veckor! Det ska bli superspännande att träffa henne och lyssna till hennes föreläsning. Tre veckor kvar nu....åhh, vad jag längtar!


Förutom kalas så förbereder jag inför veckan, en tjejvecka, och då är planeringen extra viktig för att vi ska få en så bra vecka som möjligt. Så, jag tvättar, ska handla, skriver matsedel och lite sånt där.

Hoppas ni får en fin söndag!

06 september 2014

Vill du inte träffa någon?


Det är en fråga jag får relativt ofta. Jag inser att det är en ganska naturlig fråga och människor frågar i all välvilja. Och av nyfikenhet. Det gör mig ingenting, men det har fått mig att fundera. Fundera över det här med tvåsamhet, är motsatsen till det ensamhet? Det verkar vara den allmänna uppfattningen. Det tycker inte jag.

Det är nu tre år sedan jag och tjejernas pappa bestämde oss för att gå skilda vägar. Vi hade svårt att få vårt hus sålt och jag har nu bott här, i mitt eget hus, sedan ett och ett halvt år. Tydligen är det dags för mig att träffa någon ny, med tanke på hur mer frekvent jag får frågan nu för tiden.

Men, jag har inte velat träffa någon ny. Jag har värdesatt tiden för mig själv. Jag har insett, att jag har behövt denna tid, för att dels komma över förhållandet, men också för att landa och hitta den jag är, när jag är 'bara' jag. Jag ägnar mycket tid åt att bli den person jag verkligen vill vara, åt att skapa en tillvaro som är precis så som jag vill.

Jag är väldigt nöjd med mitt liv just nu. Jag är lycklig! Jag har världens finaste ungar som bor hos mig varannan vecka och en liten kanin som hänger här på heltid. Jag har ett mysigt hus som ligger precis där jag vill, fantastiska vänner och ett kul jobb. Jag trivs med livet!

Det är hit jag har velat nå. Jag vill trivas med livet så som mitt liv ser ut, med min familj som den är. Det vill säga, varannan vecka lever jag med tjejerna och varannan vecka bor jag här själv.

Den dagen jag träffar en man, ska han vara grädden på moset. Pricken över i. Ja, ni fattar. Han ska inte komma in i mitt liv för att göra det 'helt' eller komplett. Mitt liv är 'helt', komplett och himla bra just nu. Förstår ni hur jag menar?

Jag har hört mer än en gång någon säga att "nu har xx träffat en man, vad skönt att det har ordnat sig för henne". Men vaddå 'ordnat sig'?! Varför är det så konstigt eller ovanligt att man kan trivas och tycka att livet är toppen utan att man har en partner? Jag förstår inte det... Skulle då mitt liv vara oordnat och behöva någon som kom in och ordnade till det?

"Vill du inte träffa någon?" Jo, det hade varit trevligt. Någon gång. Och det kommer jag nog att göra. Men just nu har jag det fantastiskt bra. Kommer Han i  min väg och vill vara pricken över i, så varsågod! Kom gärna och förgyll mitt liv, men bara för att det hade varit trevligt, inte för att det 'behövs' eller för att det är så 'det ska vara'!


04 september 2014

Historien bakom Granit

Bild från Granit.se

Ni var flera som blev nyfikna på historien om hur Granit startades när jag skrev om detta härom dagen. Jag läste om detta för ungefär 6 år sedan i tidningen Passion for Business. Där fanns en artikel om Susanne Liljenberg och som handlade om hur hon och väninnan Anette Jorméus startade Granit utan en krona på fickan. En helt fantastisk historia!

Susanne och Anette

Susanne och Anette ville öppna en butik som skulle fokusera på förvaring. De vill hitta ett sätt att förenkla livet och få mer tid att leva. Och just detta - förenkla livet och få mer tid att leva - skulle komma att bli Granits filosofi.

Deras föräldrar tyckte att de skulle börja i liten skala i en källarlokal, men Susanne och Anette hade större visioner än så. De hittade sin drömlokal på Götgatan i Stockholm, på 2000 kvm. De lyckades med bedriften att övertyga vd'n för den blivande gallerian om att få presentera sin affärsidé för honom. De var dock tvungna att komma med en idé och ett koncept som skulle fylla den stora lokalen. Så - de tog en kamera och gick ut och fotade butiker som de tyckte passade ihop med deras idéer och visioner, det var bland andra Designtorget, Waynes coffee och Pocketshop. De presenterade sin dröm för vd'n, helt iskallt ljög de honom rakt upp i ansiktet! De pratade som om de hade pengar, som om de hade kommit mycket längre än bara till en idé och som om de faktiskt var partners med de där andra butikerna, fastän de i själva verket aldrig pratat med dem.  Men - han gillade deras idé! Nu ville han ha ett möte inom en vecka med alla inblandade.....!

Nu fick de en hel del att göra! Susanne och Anette projektledde arbetet och designen av gallerian som skulle byggas om för tretton miljoner kronor. Samtidigt skulle de ju dra igång sin egen butik, skapa ett varumärke och starta ett aktiebolag......något som de redan sagt att de hade!

De lyckades skrapa ihop startkapital via investerare så att de fick banklån och därmed möjligheten att öppna Granit. De agerade som om de vore en stor inredningskedja, men arbetade småskaligt med butiken som enda marknadsföringskanal. De gjorde allt själva. De stämplade loggan på silkespapper och påsar, de gjorde egna klistermärken och arbetade med emballaget som om de vore en stor kedja. Många trodde att något nytt, stort hade kommit till stan.

På bara tio år lyckades de starta ett femtontal butiker i Sverige och Norge. Nu har de sålt sitt livsverk, Susanne arbetar dock kvar som koncept- och varumärkesansvarig medan Anette är etableringsansvarig. Anledningen till att de sålt är flera, bland annat ville de fokusera mer på sina familjer. Downshifta. De ville också få tillbaka sin kravlösa kreativitet, vilken försvunnit i takt med alla stora beslut som behövde fattas.

Idag lever Susanne på Gotland med sin man och sina tre barn. Hon har tusen idéer på gång hela tiden och huvudet är konstant inställt på att hitta nya affärsidéer. Jag träffade ju henne som hastigast i tisdags och hon var verkligen härlig! Jag hade kunnat prata länge med henne.

Susanne. Bild från Home Magazine

Bild från Susannes vackra hem på Gotland. Bild från Home Magazine.

Ja, det var historien om hur Granit startade. Texten är inspirerad av tidningsartikeln, men orden är mina.

03 september 2014

Bokklubbsträff

 
En trött Jennica tittar in och säger och godnatt. Jag har precis kommit hem från bokklubben och är mätt och sömnig! Det var en jättetrevlig kväll, precis som det brukar vara. Annika, som vi var hos, är fantastiskt duktig på att laga mat och bjöd på fantastiskt goda rätter och det slank ner lite mer än vanligt, så ojojoj vad mätt jag är!

Det blev inte så mycket bokprat idag, ingen var så värst förtjust i boken vi läst och det fanns inte så mycket att prata om egentligen. "Kockskola för ensamma hjärtan" av Marita Conlon-McKenna hade vi läst. Vi läser väldigt olika typer av böcker i vår bokklubb, allt från feelgood böcker till nobelpristagare, och vi tycker om lite av varje. Men denna boken tyckte ingen av oss var så värst bra. Den kunde varit det, men den saknade något. Det var en typisk feelgood bok med en ganska enkel story, vilket är helt ok. Men om man ska ha en så enkel story som inte är direkt överraskande, då måste man lägga mer krut på personbeskrivningar, miljöbeskrivningar och att få fram själva känslan i boken tycker jag. Det var detta som saknades. Händelser staplades på varandra och förde oss framåt genom boken, men jag fick aldrig den där känslan som behövs för att jag ska tycka om en bok.

Nästa gång ska vi vara hos mig och då ska vi läsa "Bokklubben vid livets slut" av Will Schwalbe. Ser fram emot att läsa den, har hört mycket gott om den!

Men nu är det dags för sängen, sov gott!