När det händer stora
förändringar i livet så antar jag att man går igenom olika faser, medan man tar sig igenom det hela. Jag har nu gått in i
en ny fas och nu är jag så trött, helt slut. Jag känner mig matt och är helt orkeslös. Jag är inte ledsen eller deppig, men så oerhört trött. Jag har pratat med mina vänner som känner mig väl och vi har kommit fram till att denna trötthet beror säkerligen på att jag nu slappnar av och känner efter hur jag mår, vilket jag inte gjort på väldigt väldigt länge. Jag har kämpat på och ignorerat mina egna känslor, liksom stängt ner mig själv, och bara "gått på" för att få vardagen att fungera på bästa sätt för alla.
Nu, när jag helt plötsligt kan koppla av lite och släppa fram lite
känslor så drabbas jag av denna enorma trötthet och energilöshet. Allt som innebär krav och "måsten" känns nästan oöverstigligt att genomföra och jag får verkligen anstränga mig till det yttersta för att få något gjort alls. Men jag tror att det nog bara är att låta det vara såhär nu, inte forcera något, inte skynda på, inte oroa mig utan bara låta det hända och gå över.
Igår var det som om denna känsla eskallerade och jag ville mest åka iväg och bara vara för mig själv. Jag är inget kul sällskap just nu och jag har så svårt att engagera mig, inget tålamod, så jag är inte mycket att ha. Jens förstod hur jag kände och tog med sig tjejerna till sina föräldrar och sov över där. Det innebar att jag fick en hel kväll och natt för mig själv igår och det var väldigt välbehövligt.
På vägen hem så hyrde jag en film som jag velat se ett tag och så köpte jag glass. Struntade i alla försök att vara nyttig och hälsosam. Sedan bäddade jag ner mig i soffan, åt god glass och njöt av filmen som var riktigt bra - och så grät jag floder eftersom den var så fin och sorglig! Kände mig som en tjej i en amerikansk film som åt glass direkt ur paketet och grät! :)
Jag kom i säng i bra tid och jag sov mer eller mindre hela natten, också mycket skönt! Tog det lite lugnt i morse och idag känns det lite bättre. Dock lika trött. Men men, som sagt....det är nog bara att låta detta ha sin gång.
Filmen jag såg var
"En dag" och den var underbar! Jag har läst boken också och rekommenderar verkligen både den och filmen. Boken var bättre än filmen, så brukar det ju vara, men jag måste ändå säga att filmen var riktigt bra. De hade lyckats fånga känslan på ett bra sätt och även om den blev som en lite komprimerad version av boken så var den underbar!
♥