Usch!
Ibland blir det inte riktigt bra.
Och absolut inte enligt plan.
Och det gör väl inget egentligen,
men om det ger mig lite ont i magen
så känner jag mig inte nöjd direkt.
Dagen idag har egentligen varit riktigt bra, men det blev ett bakslag på kvällen. Det blev inte riktigt bra helt enkelt. Fast, jag tror nog att det slutade helt ok ändå. Men så värst nöjd med mig själv är jag inte...
Såhär.
Jag hämtade Johanna från dagis och vi körde tillsammans till biblioteket och lånade nya böcker. Vi hade en mysig stund där i lugn och ro. Letade böcker, läste ett par stycken där, pratade och mös. Sedan körde vi och hämtade Jossan på fritidsgården och hon var på gott humör. Hon kom ihåg att påminna mig om att i morgon ska hon ha matsäck med sig eftersom de ska till skogen med klassen för team building aktiviteter. Bra initiativ, eftersom klassen är en ny sammansättning. Jag kunde nöjt konstatera att det där med matsäck hade jag redan tänkt på och att kylen var full med mat, det var bara att välja vad hon ville ha med sig.
Väl hemma lagade jag middag medan tjejerna pysslade med sitt. Så här långt var allt bra. Precis innan vi ska sätta oss till bords, halv sju, frågar Jossan vad hon ska ha på fötterna i morgon. Och där sprack det! För vad i hela friden skulle hon ha på fötterna?! Som jag skrev om härom dagen, så har båda tjejerna vuxit ur sina garderober och behöver mer eller mindre allt nytt. Jossan har ett par vita converse som hon har i skolan och så de där helt nya gympaskorna för innegympan som hon fick i går. Att använda de där splitternya innegympaskorna i skogen för olika lekar och aktiviteter kändes inte så värst aktuellt. Men det gjorde det inte heller att använda conversen, eftersom det är de skorna hon har till skolan. Efter en dag i skogen så kan jag ju bara gissa hur de skulle se ut!
Så, vi kastade i oss maten och körde iväg till närmsta köpcenter och började jaga utegympaskor. Vi var alla tre trötta och allt annat än sugna på att ge oss ut igen. Men, trots detta lyckades vi hålla humöret hyfsat uppe......fast ibland sprack det. Men vi kom hem med ett par väldigt snygga gympaskor och allt var frid och fröjd på den fronten. Men....jag känner mig urstressad över allt som måste införskaffas, och över alla pengar som bara försvinner från kontot.... Och ibland kommer denna stressen kanske inte ut på det mest pedagogiska sättet. Ingen katastrof, det är bara jag som känner mig så grymt misslyckad när jag inte lyckas göra saker med framförhållning. När jag lyckas stressa upp barnen, när jag på grund av sånt slarv missar Johannas sovtid så hon får vara uppe längre än tänkt, när jag inte kan dölja min pengastress för Jossan..... Usch! Då känner jag mig faktiskt ganska misslyckad.
Dessutom, när vi kom hem så kunde Johanna inte somna. Till slut gick det dock och då var det Jossan som skulle i säng. Ville verkligen ta det lugnt och få en pratstund med henne, de stunderna betyder så mycket. Så, när klockan var 22.00 så hade jag fortfarande inte tränat dagens löppass!! Katastrof! Jag hade dessutom räkningar att betala, en order att packa för K&C och några andra små saker att fixa.
Nu ligger jag här i sängen med ångest över att jag inte tränat!! Min coach kommer att bli besviken....! Nu sticker jag ut hakan och berättar att min plan är att antingen springa i morgon bitti, innan jobbet, eller så kör jag dubbla pass på kvällen. Vi får väl se hur det går....
Det blev ett lite gnälligt inlägg idag, men jag kan inte vara på topp varje dag. Ibland får ni den trista vardagssanningen också!
KRAM Jennica
♥
