06 maj 2012

Så gick det förresten

Ni var ju flera som önskade mig lycka till i Vårruset - Tack! Vi hade en helt underbar kväll! För - kanske - första gången, i alla fall på mycket länge, så var det ett helt underbart väder! Det hör verkligen inte till vanligheterna, förra året så haglade det! Men i år så sken solen och det var så fint, både under själva loppet och efteråt då vi picknickade.

Jag har ju inte tränat ett endaste löpsteg - eller något annat heller för den delen - sedan november förra året, så jag hade inga mål överhuvudtaget. Jag har ju dessutom ont i höften, någon inflammation eller nåt. Men när jag stod där på startlinjen och de spelade hög och bra musik precis innan vi skulle iväg, då klickade det till i huvudet. Tävlingsinstinkten bara hoppade på mig och jag blev så sugen på att komma iväg. När startskottet smällde av så satte jag iväg i ett alldeles för högt tempo, jag kände det direkt, men det var så kul att jag inte kunde hejda mig. Jag tänkte hela tiden att det får bära eller brista, det jag har sprungit kan ingen ta ifrån mig. Någon har sagt att det man har sprungit, de minuter man jagat, kan ingen ta ifrån en. Däremot så är det väldigt svårt att ta ifatt förlorad tid, att springa ikapp för långsamma kilometrar. Men när jag nådde 3 km så var jag så trött att det kändes som om jag sprang på stället.... :) Men, jag sprang hela vägen och jag fick faktiskt en tid precis under 30 minuter. Absolut inget märkvärdigt, men jag var ändå väldigt nöjd med min insats. Och jag fick definitivt 'blodad tand' och är nu supersugen på att fortsätta med löpträningen. I morgon ska jag till sjukgymnasten och kolla min höft, hoppas de kan ge mig lite råd på hur jag ska gå vidare.

Vill också passa på att berömma min lillasyster som är så himla duktig! Hon har sk löparknä just nu och kan inte heller träna riktigt, trots detta så springer hon på under 22 minuter och kommer på plats 32 av ungefär 6.500 personer!! Hon är bäst!!

Och så min underbara mamma som är världens kämpe! Men i år slog jag henne, första gången någonsin som jag springer snabbare än henne....och det var väl på tiden, hon är ju ändå 67 år! :) Världens bästa mamma!

Och så världens bästa pappa som hejade och fotograferade! Ni är bäst!

Jag, Mamma, Syrran

7 kommentarer:

Birgit sa...

Go'morron! Det gick ju jättebra på vårruset, precis under halvtimmen är ju jättebra när du inte tränat nåt. Hoppas höften blir bättre!
Nej, dax att köra igång denna vecka!
Ha en bra dag! Kram

Helena, Craft and Creativity sa...

Jag sprang på ungefär samma tid som du när jag gjorde Vårruset förra året. Var sjukt nöjd med mig själv! :-) Vilken otroligt duktig syster du har!

Håller fortfarande tummarna för husförsäljningen!

Hemma på Ekbacken sa...

Grattis , bra gjort. I morgon börjar jag min springkarriär. Hittade ett intervall program på 12 veckor med Malin Ewerlöf. Det ska bli kul att se om jag kan bli en biten löpare jag med.
Kram Linda

Livet - här och nu sa...

Wow, imponerad och vilken härlig kväll ni verkade ha. Gott! Vilken supersyrra till att springa.

hoppas det blir bättre med höften snart!

Ha en bra start på veckan, kram Pernilla

Kim sa...

Vi var riktigt duktiga alla tre och vädret lär bli svårt att toppa till nästa år! Kanske att vi nästa år både är skadefria och i bättre form dessutom? Nästa år...! ;)

Jennica... sa...

Jaaa....nästa år! ;)

(Detta är ett internt skämt. Varje år säger jag "nästa år....." när vi har sprungit Vårruset. Jag menar alltså att nästa år, då ska jag minsann har tränat och då ska jag minsann göra en bra tid och.....! :)

Sofia - Sofias Inredning sa...

Bra jobbat!! Jag får ställa upp nästa år! :)
Det är så skönt när man kommer igång och tränar, man blir pigg och nöjd med sig själv. Hoppas det löser sig med din höft!!