Till bokklubben denna gången har vi läst "Djävulen och fröken Prym", vi ska diskutera den ikväll. Jag har läst två böcker av Paulo Coelho tidigare, "Alkemisten" och "11 minuter". Vi kan väl konstatera att jag inte är någon Paulo Coelho-tjej. Detta är inte riktigt min grej.
"Djävulen och fröken Prym" handlar om gott och ont i människan. Om kampen mellan ljus och mörker. Våga följa våra drömmar och verkligen våga leva.
En mystisk främling kommer en dag till den lilla byn Viscos. Viscos är en liten by med 281 invånare, varav alla är vuxna människor, inga barn alltså. Alla flyr den lilla byn för att hitta lyckan på andra ställen.
Främlingen ställer en ung kvinna inför ett skrämmande förslag. Han har grävt ner 11 guldtackor i skogen, 10 tillsammans och 1 ensam. Han visar henne vart den ensamma guldtackan är begravd och han berättar sin plan för henne. Han är beredd att skänka de 10 guldtackorna till byborna om de gör något som de aldrig drömt om. Begår ett brott. Nämligen mord, de ska inom 7 dagar döda någon i byn. Och det är den unga kvinnan som skall vara budbärare och berätta om den hemska planen för byborna.
Om byborna verkligen dödar någon för att få guldtackorna så kommer han att dra slutsatsen att vi alla är onda. Om den unga kvinnan stjäl den andra guldtackan (som hon vet vart den finns) men byn står emot frestelsen, eller vice versa, kommer han att dra slutsatsen att det finns både goda och onda. Skulle det vara så att han lämnar byn med alla guldtackor så drar han slutsatsen att alla är goda.
Detta är ju en väldigt intressant frågeställning och ett spännande socialt experiment. Men istället för att bli spännande är det en massa diskuterande fram och tillbaka och det är nog typiskt för Paulo Coelhos böcker. Man ska bli engagerad i diskussionen. Tyvärr fångar det inte mig.... För mig är det viktigt att man lär känna karaktärerna i boken, det gör man inte i Paulo Coelhos böcker - här är sakfrågan det viktigaste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar