Då var även "Den döende dandyn" av Mari Jungstedt utläst! Nu har jag bara två böcker kvar av henne att läsa. Ska se om jag kan få tag i dem också.
Jag tyckte mycket om även denna boken, har ju lyssnat till den på CD-bok tidigare men det var flera år sedan. Men det är klart, jag kom ihåg en del av intrigen men det var ändå ok. Som jag skrivit tidigare så tycker jag mycket om att läsa om hur det går för de karaktärer som återkommer i alla böckerna, om deras liv. Nu börjar jag liksom få ihop allt, jag har ju inte läst böckerna dem i ordning.
Den röda tråden genom "Den döende dandyn" är konsten. Själv är jag inte så värst konstintresserad, men när man läser denna boken kan man inte låta bli att bli lite intresserad ändå. Mest av konsthistoria tror jag, mer än av själva konstverken. De verkar ha levt ganska så spännande och intressanta liv, de där konstnärerna!
Boken inleds med att den på Gotland kände konsthandlaren Egon Wallin hittas mördard. Han hittas upphängd i en av Visbys ringmurar, till allmän beskådan. Den polisutredning som följer visa att Egon Wallin hade planerat sitt uppbrott från Visby, han stod i begrepp att lämna sitt gamla liv. Skilsmässopappren låg i hans skrivbord, hans galleri var sålt och flyttbilen stod helt plötsligt utanför huset en dag. Men hans mördare kom i vägen och hans planer kullkastades.
Detta är upptakten till jakten på en mördare som varar under ett par månader. Miljöerna är de numera välkända på Gotland, men även i Stockholm. Konsten är hela tiden närvarande.
Som sagt, jag tyckte mycket om även denna boken. Nu när jag har läst tre böcker av Mari Jungstedt på raken inom loppet av en vecka så känner man igen hennes sätt att skriva, stämningarna hon bygger upp och hur hon bygger upp själva intrigen. Det blir lite speciellt.
Men som jag skrivit tidigare, jag rekommenderar verkligen hennes deckare! Läs dem som sagt gärna i ordning om ni har möjlighet, men absolut inget krav. Det är mest för att kunna följa karaktärernas liv som det blir viktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar