28 juli 2014

Att resa med barn


När jag berättade, både här på bloggen men även i verkliga livet, att jag skulle åka iväg på semester utomlands med tjejerna, så var det några som sa att det hade de aldrig vågat. Eller orkat. Det där hade aldrig slagit mig. Jag är ju så van nu vid att vi gör allting själva, jag och tjejerna. Och vad menas med 'själva' egentligen....utan en man? Utan annat vuxet sällskap? Vi är ju tre i vår lilla familj och vi gör saker tillsammans - inte själva! Likadant när de är hos sin pappa, de gör saker tillsammans, inte själva. Ja, jag vet....jag blir lite provocerad av det där.


Men hur var det då att resa 'själv' med barn. Jo, det ska jag tala om - det var fantastiskt! Nu har jag två barn i helt olika ålder. En som är 5 och en som är 14. Och det är klart, Jossan som är 14 är ju stor och klarar det allra mesta själv och det underlättar ju såklart. Att resa med två små barn under 5 år till exempel kan ju vara svårare. Men, å andra sidan, är det så ens familj ser ut så är det den verkligheten man måste förhålla sig till.


Vi hade en fantastisk vecka tillsammans! Vi har haft jättekul och det har blivit många skratt! De är så himla kul att vara med, de där tjejerna. Att hänga med och uppleva världen genom deras ögon är härligt. Att bara ta det lugnt, i vårt tempo funkar väldigt bra. Att inte stressa, att inte hänga upp sig på tider (mer än att se till att vi inte missade tiderna i restaurangen), att inte hetsa upp sig över saker. Att inte göra saker svårare än de behöver vara. Att vara flexibel och öppen för olika saker. Det är lite sånt man får tänka på, vilket inte är svårt för mig eftersom det är så jag gärna lever.



Jag älskar att vara med mina tjejer!

De är kul! De är fantastiskt kärleksfulla. Och lite tosiga.... :) Och jag hoppas verkligen att vi får uppleva många resor tillsammans!


6 kommentarer:

Hannis sa...

Det där med att vara själv...
Märkligt hur laddat det där ordet är.
Tror aldrig jag har haft så mycket i mitt liv som när jag nu är singel (om det nu är en viktig status*flinar*)
Hur jag fyller livet med det jag verkligen tycker om och hur mycket jag gör, trots att jag är "själv"...
Och hur stark jag är i det där.
Precis som jag tror att du är.

Vilken semester!
Härligt för er tre att göra det tillsammans.

Stor kram Hannis

Husbilen Tuzzen sa...

Härlig resa! Härligt att göra saker TILLSAMMANS! Heja er!
Kram Helén

Anonym sa...

Det är ju underbart att resa tillsammans, oavsett om man åker själv eller med sin man/fru/ väninna eller själv med barnen, jag tror många är onödigt rädda för att göra saker på egen hand! Härliga bilder på dina fina tjejer. Jag hoppas vi kan ses igen redan i höst! Jag lär åka till Helsingborg ganska ofta :) Då får det bli närmare dig :) jag kan komma till dina hemtrakter :) om jag får ;) varm kram till min fina vän //Sofia

Birgit sa...

Vilket bra skrivet inlägg! Klart att det går bra att resa med barn "själv" - varför inte? Det är väl precis som att klara vardagen "själv", eller? Precis som du säger, hur familjen ser ut, så är den, inte mer med det. Och gillar att du skriver att ni gör saker tillsammans! För så är det ju!
Ni verkar iaf ha haft en superskön vecka :-) Och du har så fina tjejer!! KRAM

TITTILINA sa...

Vilken underbar vecka ni verkar ha haft!
Och det där nedersta kortet - helt lovely,
Nu måste jag läsa ikapp lite.
Slappa lugnt!
Kram

The Place To Be sa...

Verkligen bra skrivet! Förstår att du blir provocerad. Undrar om "folk" säger så för att de själva är osäkra och låter sin egen oro gå ut över andra?

Ni verkar ha haft det toppen! Att resa ihop är ju jättekul och bra erfarenhet för barnen att uppleva andra miljöer!
Kram Malin