29 mars 2014

När insikten slår ner som en bomb


Ibland läser eller hör man något i precis rätt tillfälle för att det ska slå ner som en bomb. En bomb av total självinsikt. Det hände mig igår morse, när jag läste Hannis kommentar till mitt förra inlägg om vardagen. Hon skrev att hon också gillar vardagen eftersom den inte är så perfekt. Just den meningen, i just det tillfället, slog ner som en blixt från en klar himmel!

"Jag gillar vardagen för att den inte är perfekt."

De senaste åren har livet givit mig orsak, tid och möjlighet att reflektera och fundera över mig själv och mitt liv. Jag har kommit fram till mycket, gjort många insikter och försöker nu så gott jag kan leva efter detta i min strävan att försöka skapa det allra bästa livet för just mig. Helt utifrån mina egna värderingar och behov.

Jag är en vän av struktur, ordning och reda. På ett sätt. Och med den läggningen kommer en jakt på perfektion, vare sig jag vill eller ej. Känslan av att saker och ting behöver vara perfekta för att det ska vara bra. Men - saken är den att jag inte gillar perfektion. Den stressar mig något enormt. Jag mår direkt dåligt av det. Visst, jag gillar listor och att ha koll.....men perfektion när det kommer till mig själv, min vardag, människor i min närhet, mitt hem och livssituation  - nej tack!

Hannis kommentar om att vardagen inte är perfekt gjorde mig så otroligt medveten om att - jamen det är ju just därför jag älskar vardag! Känslan av att saker och ting inte behöver vara så perfekta!

Jag inser också, att min rädsla för att misslyckas också ligger i detta. Tron på att vissa saker och tillfällen måste vara perfekta! Jag kan ibland drabbas av total handlingsförlamning i min rädsla för att misslyckas.

Till exemepel....när någon säger att "du är så bra på att göra det hemtrevligt, på att inreda...." och jag samtidigt verkligen vill vara bra på det och tycker att det är viktigt - då drabbas jag av handlingsförlamning och gör inget alls. Det vill säga, jag försöker inte ens.....av rädsla att misslyckas.... Jag blir stressad av att bjuda flera människor på middag, tänk om det inte blir bra. Jag föredrar en spontan fika där jag kan "skylla på" att jag inte haft tid att fixa något speciellt. Till exempel.

Detta är jag högst medveten om och jag arbetar aktivt med det. Men - jag har aldrig lyckats dra det till sin spets och göra tankesnurran att det beror på min tro att vissa saker och tillfällen måste vara perfekta. Vad nu det är..... Och att det är det som gör att jag gillar vardagen! För den är allt annat än perfekt. OCH ingen förväntar sig att den ska vara det heller!
Det här är troligen också anledningen till att jag har så svårt att komma på saker jag är bra på. "Bra" blir belagt med väldigt mycket krav...perfektion....att jag kan därmed inte säga att jag är "bra" på någonting.

Det blev otroligt uppenbart för mig varför jag känner vissa saker, varför jag reagerar som jag gör och vad som gör att jag är en person som verkligen lever "här och nu". Att planera framåt blir belagt med krav och krav för mig blir belagt med kravet på mig själv att skapa något "perfekt". Det blir så tydligt. Och så enormt skönt att ha kommit på detta! Eller...rättare sagt....ha lyckats sätta ord på det. Att ha fått fram tanken så tydligt.

Jag gillar operfektion! Jag gillar det kravlösa!
Det får mig att må bra och mitt liv att fungera bättre!


10 kommentarer:

Sallys hus sa...

Men hallå där!
Vilket tänkvärt inlägg och jag gillar också de där orden..;)
Jag har nog varit lite som du förr... och nånstans jagar väl jag också det perfekta men samtidigt har jag kommit över det och bjuder hellre hem vänner till ett stökigt hem än inte alls... livet får vara lite hejsan hoppsan..;)
Du är ju BRA!!
Du tar jätte fina bilder och du är jätte bra på att skriva... du är till 100% den mest braiga mamman till dina barn och du är med 100% än bra vän...annars skulle du ju inte ha några vänner...eller hur?

tack för dina gulliga kommentarer... och hahaha ja just lyxhustru kanske det krävs en man för men lyxtjej kan du ju alltid bli..;)
Ha en fin dag!
Kram Katarina

Suz sa...

Hej fina du!
Så fint och tänkvärt inlägg du gör här! Och jag instämmer i det du skriver, känner igen mig så väl i mycket. Det där med perfektion tycker jag vi stryker ett stort och fett streck över - för vad är perfekt egentligen? Och vem är det som ska bestämma när detta uppnås?
När vi är här och nu och trivs till fullo, då kan inte livet bli bättre eller hur?
Oavsett om det är mitt i vardagen, bland smutstvätt och "vad ska vi ha till middag" eller på den efterlängtade semestern.

Ha en fin helg!
Kram
Suz

bara anna sa...

Även jag känner igen mig i det du skriver. Men jag tycker vi kommer överrens om att livet ska vara lite mer hejsan hoppsan som Sallys hus skriver...

Vad roligt att ni åkte till Hanekulle! Förstår verkligen att det är ett svårt val men ett roligt sådant.

KRAM

Fröken Grön sa...

Här kommer ett snabbt svar på din fråga om pallkragar:

Pallkragar är suveräna på många olika sätt. Man slipper rensa ogräs. Det blir ett helt annat klimat än på friland, vilket gynnar växtligheten. Man kan strunta i radavstånd och odla tätare på mindre yta. Lägger man grus runt så får sniglarna svårt att komma upp. Ja, fördelarna är många, och är man nybörjare på det här med odling (som jag) så är det det lättaste sättet att komma igång.

Jag odlade sallad och spenat i enkla pallkragar förra året och det gick hur bra som helst. Allt som växer neråt i jorden (morötter, lök, rödbetor etc.) kräver dock mer djup, så då får man bygga upp med två kragar. Fördelen med två kragar är också att odlingen kommer upp lite mer från marken, vilket är bättre för ryggen!

Testa med ett par pallkragar i sommar, så får du se om du gillar det! Sen kan man alltid utöka med fler till kommande säsonger.

Lycka till!
/Anna-Karin

Johanna Stålros sa...

Vilket fint och bra inlägg med många kloka ord!!! Hihi gillar Katarinas- Hejjsan hoppsan- mera sånt i livet! Puss på dig

Hannis sa...

Det är just det där jag har slagits med i så många år.
Nu slåss jag inte längre utan tillåter mig att älska det operfekta och det lite ostrukturerade.
Det jag mår bra i.

Och jag är glad att kommentaren betydde något bra för dig=))
Så är jag glad att du delar med dig av det jag tror många känner och kämpar med!!
Så tokbra skrivet!

Stor kram Hannis

Hannis sa...

Jag glömde en sak...
Du är väldigt vacker!
Både på utsidan och på insidan.
Jag tror på att skriva det fast vi inte träffats=))

Anonym sa...

yes huvudet på spiken finis kram Sofia

Nellie - the Flying Hippo sa...

Vilken underbar insikt! Jag tror att om man gör saker för sin egens skull och inte för att någon annan ska tycka man är bra, då blir livet mindre kravlöst. Kram

Husbilen Tuzzen sa...

Så klokt du skriver. Det fick mig att tänka till och jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Kanske är det därför jag inte gillar jul och påsk och andra högtider för då ställs det krav på att det ska vara på ett speciellt sätt och spontaniteten försvinner. Tack för insikten!
Kram Helén