30 januari 2013

Personligt, men inte privat

Hej på er alla fina! 
Hur har ni det?



Jag håller ju på att gå igenom materialet i Bloggskolan som jag har skrivit om tidigare. De pratar en del om, att om man skriver en personlig blogg, som ju jag gör, så måste den vara just det - personlig. Annars blir det inte så kul att läsa. Men personlig är inte samma sak som privat, och det är viktigt att komma ihåg. Jag märker ju själv att när jag skriver inlägg som är mer personliga, då ökar statistiken på mina besökare. Det är inte så konstigt egentligen, det är klart att det är mer intressant att läsa om något som är personligt. Inte för att ni egentligen är så intresserade av mig som person, men det är alltid intressant och kul att läsa något med hög igenkänningsfaktor. Så fungerar jag. Många av de bloggar jag läser är skrivna av tjejer som jag känner att jag gillar och som jag känner igen mig i på många sätt. Det ger mig många skratt och leenden, men också stöd och bekräftelse i många situationer som jag kan känna igen mig i.

Så, min blogg är personlig men inte alltför privat. Och med det menar jag att jag gärna skriver om mig själv och mina tankar och känslor, men jag skriver aldrig om någon annan eller om mina tankar och känslor inför andra personer. Om det inte är enbart positivt såklart! Jag är en sådan person som alltid har "skrivit av mig". Jag har många dagböcker med sidor fulla av text som egentligen inte är så intressant, men jag har fått skriva av mig det som tyngt mig för stunden. Jag har också skrivit mycket som jag sedan slängt. Lite dumt, men det är också skönt. Att bara få skriva om allt som är jobbigt och sedan bara kasta bort det....det lättar.  Mycket symboliskt!

Just nu är mitt liv lite upp och ner. Många känslor. Magen är ständigt spänd, jag mår lite illa, koncentrationen är som bortblåst och jag har ingen vidare energi. Jag oroar mig. Samtidigt så gläds jag åt barnen, familjen och vännerna som alltid finns där. Men jag vill inte skriva om allt det där som oroar mig här, då går jag över gränsen för det privata. Men bara att skriva det här hjälper lite. För det är svårt, om inte omöjligt för mig, att inte få skriva alls. Jag gillar ju det. Mår bra av det. Och allt det där jobbiga, det vänder snart. Det måste det.

Det är ju så, att allt ordnar sig. Det är bara olika jobbigt på vägen dit. Det får bli dagens visdomsord!


Kram på er! 

8 kommentarer:

Hemma på Ekbacken sa...

Tack för din ärlighet och din personliga blogg. Det är för att du är så personlig som gör att jag följer den.
När inlägg är för tomma tappas intresset fort....
Kram Linda

Birgit sa...

Jag gillar din blogg med din blandning av inlägg; träning, inredning, vardagsliv, betraktelser, dina barn - ja, helheten:-) Att du inte alltid låter allt vara rosenrött utan kan skriva att det är tufft emellanåt utan att hänga ut ngn, som du säger bara för att skriva av sig! Stor kram från norr

Unknown sa...

Jag gillar din blogg jättemycket, den är lite lagom av allting.

Jag blir ju förstås lite nyfiken på varför du inte har riktig harmoni i livet, vad det är som oroar dig. Men förstår givetvis att du inte vill bli för privat.

Kram

Nellie - the Flying Hippo sa...

Det vänder absolut snart. Håll ut! Stor kram!

Maria sa...

Har ju hört lite via R vad som möjligen oroar dig just nu, håller alla tummar för att turen är på din/er sida och att du snart känner att du är på väg in på nytt och rätt spår i livet, det är du så väl värd! Och jag förstår att du är glad för dina flickor, de är så fina, så otroligt lik dig Johanna är. Stor kram från Malmö

smile sa...

Fint skrivet. Ja det är en balansgång det där. Bloggandet. Precis som livet.

Livet går upp och ner och jag tror att det är meningen. De där dagarna när det är tufft och jobbigt behövs för att man ska uppskatta de andra. Dagarna då allt är på topp. Eller stunderna då allt är på topp. Men när man befinner sig i en dal är det så klart svårt att se det positiva i det... Hang in there, det lättar, vad det än må vara, så förr eller senare lättar det. Jag lovar!

Kram på dig! :-)

Malin på pastill.nu sa...

Jag tänker exakt samma sak när jag skriver. Jag försöker vara ganska personlig, även om jag är långt ifrån så personlig som många andra är. Jag är ALDRIG privat och vad som är privat för mig är nog ganska mycket. Men jag tror det är jätteviktigt att tänka igenom och sätta upp dessa gränser för sig själv.

min tekopp sa...

Fin och tänkvärd text. Har även jag köpt in mig på bloggskolan och tycker att där är mycket matnyttigt. och visst är det svårt att hitta den där gränsen. Jag är väldigt personlig i min blogg, då det jag skriver om kräver det av mig men även för att jag vill vara det och för att jag uppskattar andra bloggare som är det. det är lixom de jag gillar bäst.

Och din blogg, den gillar jag skarp :-)

Kramar