Läkarbesök och surprise vaccination

Idag var det dags för 10-månaders läkarbesök för Johanna. Det blev lite tidigt eftersom vi är i Thailand när hon fyller 10 månader, hon fyller ju inte förrän om knappt två veckor. Hon blev vägd och mätt och hon har gått upp 480 gram sedan sist, vilket var för ungefär en månad sedan så det är jätte-bra. Hon hade en liten viktdipp förra gången men nu har hon tagit ifatt det. Den dippen berodde på att hon haft lite tjall med magen, men nu är allt bra igen som sagt. Nu väger hon 8.480 kilo.

Läkaren kände och klämde på henne och lyssnade på hjärtat, allt var bra. Såklart! :) Hon fick visa upp sina konster och fick mycket väl godkänt! :) Hon visade att hon kunde stå helt själv, gå om hon håller i sig och så det senaste - att klappa händerna! Hon är så söt när hon gör det, hon ser så omåttligt stolt ut och lite förundrad, hon tittar på sina händer precis som om hon undrar vad som händer! :)

När vi var där på vårdcentralen så såg jag av en händelse att de höll på med vaccination igen och frågade vem som skulle vaccineras nu. Jag fick då veta att barn ska få två doser och att denna veckan så vaccinerades 1-3 åringar. Barn under 1 år skulle vaccineras nästa vecka! Då är vi ju i Thailand! Men som tur var så fick vi smita emellan så Johanna fick sin andra spruta idag. Vilken himla tur att jag var nyfiken och frågade! När jag kom hem hade det kommit en kallelse till Josefine med posten, och även hon ska få sin andra spruta när vi är iväg. Men efter ett par samtal till vårdcentralen så får hon också komma denna veckan. Skönt att det ordnade sig!

Fast jag måste ju ändå berätta.... Jag ringde och pratade med en kvinna i receptionen på vårdcentralen, frågade hur vi skulle göra eftersom vi inte är hemma när Josefine ska vaccineras. Hon berättade då att de skulle ha ett uppsamlingsheat efter ett par veckor. Jag berättade då att vi ska vara bortresta i en månad och missar även detta uppsamlingsheat. Kvinnan frågar då varför vi ska vara borta så länge?! Som om det vore något fel med det! De flesta reagerar väldigt positivt och tycker att det låter jätte-härligt. Jag frågar hur vi ska göra nu och då säger hon att det inte finns något att göra. Vi dividerar lite till, men tydligen så fanns inget att göra enligt henne. Hon upprepade bara sin dumma kommentar om att så går det när man reser bort så länge! Men sedan ringde jag min jätte-bra BVC-sköterska och frågade hur jag skulle göra och hon sa att jag bara kunde komma ner, så skulle de ta emot Josefine denna veckan. Inga problem! Vilken tur att det finns serviceinriktade människor som inte försöker göra saker och ting mer komplicerade än de behöver vara!!