iFORM loppet - hur gick det då?

Klockan halv sju stod vi då där, på startlinjen och hoppade lite....jag och mamma. Kim och Lina var en bit bort, de skulle ju springa 1 mil och jag och mamma satsade på 5 km. Och så började nerräkningen och helt plötsligt var vi iväg och det blir liksom samma känsla som varje gång man springer ett sånt här lopp. Man vill liksom bara rusa iväg, man dras med av själva tävlingsmomentet trots allt och att det springer tjejer runt en överallt, de flesta snabbare än en själv också eftersom jag alltid envisas med att stå långt fram! 

Så, det gick nog lite för fort där i början trots att jag ganska så snabbt försökte komma in i min lunk. Alla sprang om mig och jag tänkte mer än en gång att "satan, jag kommer ju att komma sist!" :) Men trots att jag försökte gå in i mig själv och hålla min egen takt, mitt eget lunk så gick det nog lite fortare än vanligt. Vid 3 km var jag dödstrött! Men jag lyckades komma igen och tog mig i mål på 31.48. Verkligen ingen höjdartid, men trots allt bättre än vad jag gjort på 5 km motionslopp de senaste åren. Nu var ju målet inte att göra någon speciell tid, utan att känna att jag klarade av det utan att bli dödstrött. Därför blev jag först lite besviken när jag blev så trött, och när Jens frågade mig efteråt om  jag kände att jag tränat så tänkte jag först att nej, det märkte jag inte. Men sen så kom jag på att jag återhämtade mig mycket snabbare än jag brukar. Jag brukar få huvudvärk direkt, jag brukar vara helt matt i kroppen och vara helt slut - och det var jag inte. Så då kände jag mig lite nöjd trots allt!

På upploppet så spurtade jag! Det gör jag alltid, tycker det känns bäst på något vis. Att ta ut de allra sista krafterna och såklart jaga en bra tid..... Och när jag gick i mål så hörde jag speakern säga mitt namn och vart jag kommer ifrån. Först då förstod jag att man vann spurtpriser och jag vann en ansiktscreme från Vichy! Det blev jag jätte-glad för! Tänk att jag vann ett spurtpris! Eller 'spruttpris' som Josefine sa! :)

Hur gick det för de andra då? Jo, både Kim och Lina tog sig in på milen under timmen vilket jag tyckte var bra. De har inte tränat på ett tag. Lina vann den kampen! :)

Och sen så har vi min kämpe till mamma! Hon som förr sprang mycket men som nu håller sig till promenader, varje morgon. Hon har tränat ett par gånger inför detta loppet och hade som ambition att både springa och gå. Hon sprang alla 5 km och kom i mål på 31.17! Ja, precis....en halv minut före mig!! Tröstade mig med att jag har en fantastisk mamma och att hon faktiskt väger 10 kg mindre än mig! :)

Efteråt så picknickade vi på bullar med sallad, pålägg, drickyoughurt och lite annat. Vi tittade i de väskor med prylar som man fick, bl a en löpartröja, strumpor, iFORM tidning, frukt, dricka, energy bars, duschtvålsprov och lite annat.

Och så medaljen förstås!!

Det var en härlig kväll, med ett fantastiskt väder! Jens och tjejerna var med och tittade och det tyckte jag var super-mysigt!! Nu idag, när jag sitter här och dricker mitt kaffe så känner jag mig sådär tuff. Benen har värkt hela natten så jag har sovit i princip ingenting, jag är super-trött och förstår inte riktigt hur jag ska ta mig igenom denna dag - men trots det så ser jag fram emot fortsatt träning och till nästa lopp ska jag satsa på en bra tid! Men det får bli till våren det....

Om jag ska säga något om själva iFORM loppet i sig, så tyckte jag att det var bra! Det som var bäst var att det var mycket färre deltagare än på Vårruset. Det var 2.500 tjejer som var med i går, mot Vårrusets 10.000 - och det märks i spåret, mycket mindre trängsel och man kunde mer göra "sitt eget lopp" och inte bara springa och trängas. Man fick också ett chip att sätta på skon för att få sin egen exakta tid, och det tyckte jag också var mycket bra. Detta tillsammans med ingen trängsel gjorde att man faktiskt fick en rättvisande tid. Jag kommer definitivt att springa detta loppet nästa år igen!