26 augusti 2009

Ibland tar det tid....

Ibland tar det en hel dag att göra den absolut enklaste lilla sak. Min "lilla sak" var att jag skulle putsa resten av fönstren vilket faktiskt går ganska snabbt, men jag fastnade i Josefines rum med hennes fönsterfärgkonstverk. De har suttit på hennes fönster i ungefär 3 år nu och äntligen gick hon med på att ta bort dem, vilket var lättare sagt än gjort. De satt som fastgjutna.

Ännu längre tid tar det ju när man hela tiden blir avbruten av en liten bebis som vill ha mat, sömn, uppmärksamhet och ny blöja. Sedan ringde Josefine från skolan och hade så ont i huvudet att hon mådde illa, så jag fick köra och hämta henne. När hon väl kom hem så skulle ju hon ha mat och jag skulle ha mat. 

Efter det var det dags att åka och träffa prästen som ska döpa Johanna på lördag. En sidohistoria: Johanna är ju en "kräk-bebis", dvs hon kräker hela tiden. På allt och alla. Även på prästen. Två gånger. Och på kyrkgolvet. Och på mattan som låg på golvet. Hmm......bådar ju gott inför lördagen.....

Nu sitter Josefine i vårt bio-rum och ser på film (jo, jag fick igång allt själv!!!), äter popcorn och dricker saft. Johanna somnade precis och nu - nu, ska jag fortsätta med mitt fönsterputsande och nertagande av fönsterfärgskonstverk. Som sagt, det har tagit hela dagen!

3 kommentarer:

Jens sa...

Fy fasen... jag blir trött bara jag läser det... gahhh. Hang in there!!

Kim sa...

Hoppas Jossan kryar på sig snart. Och Johanna; sikta på prellen och inte på mig!

Jennica... sa...

Äh, det är faktiskt helt ok. Det är bara ibland som man känner att man skulle vilja vara lite mer effektiv. Men man får liksom gå in med inställningen att vad man än hinner göra så är det bra, annars funkar det inte.

Jossan mår bra igen, hennes "sjukor" är aldrig långvariga! Och Johanna siktar....men vart är det ingen som vet! :)