Lite stolt....

Jag är faktiskt lite stolt över mig själv. För att jag, som egentligen har så dålig karaktär, är lite lat och är en riktig godis-gris, faktiskt har tagit mig själv i kragen och äter duktigt och motionerar! Vi äter enligt Paulúns GI-bok, jag gör det helt strikt - frukost, lunch och middag. Jag äter inget godis, ingen glass, ingen mjukglass vilket jag är så himla sugen på!, inga kakor och nästan ingen alkohol. 

Jag lyckades tacka nej till nybakade blåbärs muffins som en av mammorna i kvarteret bjöd på härom dagen, idag tackade jag nej till Ballerina kex och jag lyckas även att motstå choklad och glass när jag är och handlar vilket alltid brukar slinka ner...... Jag är så sugen så jag kan dö och jag hinner tänka många tankar på varför det vore ok att ta "bara ett litet choklad" - men jag står emot!!

Jag är ute och powerwalkar en timme nästan varje dag och jag har börjat jogga så smått. Och det är riktigt skönt och det känns härligt att vara igång och känna kroppen jobba igen.

Jag är faktiskt stolt över mig själv, för att jag gör det här nu. Det känns lite som sista chansen att få ordning på det här som är min kropp. Jag vill så gärna kunna känna mig lite nöjd med den, inte skämmas över den så som jag gjort ganska så länge nu. 

Jag går ner ungefär 1 kilo i veckan och är nu 2 kilo från det jag vägde innan jag blev gravid med Johanna. Därifrån är det 5 kilo kvar till drömvikten, så just nu är det alltså 7 kilo kvar. Men bara 2 till delmålet alltså, och det har jag satt upp till den 3:e augusti då vi åker till Cypern. Det ska jag klara!!