Påsken

Då var påsken över. Vad fort det gick! Och vad tiden går!

Men det har ju varit en underbar påsk! Det har varit sol och fint väder hela tiden! Vi har varit mycket ute och det har ju varit alldeles underbart. En del fixande i trädgården har det blivit, mest Jense som varit duktig. Han har klippt gräsmattan, klippt kanter, grävt ur rabatter, klippt ner buskar och en massa sånt. Jag har lyckats rensa ur vår stora rabatt på baksidan så att den ser fin ut och så har jag börjat kampen mot gräset som växer sig in över kantstenarna på kullerstenarna som ligger runt huset och rabatterna. Alltid nåt.

Jossan har lekt med kompisar, sovit över och studsat.....jag vet inte hur många timmar....på sin studsmatta! :)

Vi har grillat, vi har ätit ute, vi har gått massor med promenader - jaa, det har verkligen känts som riktig vår!!

Nu är det tisdag och ny vecka igen. Jossan är i skolan och Jens är på jobbet. Dags att börja hitta lite rutiner igen. Men det är så skönt att bara sitta i soffan och läsa lite, surfa lite.....egentligen hade jag velat sova lite....men det känns lite väl slappt! Vi skulle haft städ nu på förmiddagen men det blev ändrat till efter lunch istället. Ska nog ta på mig lite och gå en promenad med Johanna, inte lika fint väder idag dock men det ser ändå skönt ut. Det är bra om vi kan komma ut på en prommis varje dag, bra för oss att få luft och bra för mig att få lite motion. 

Jossan "klagade" lite igår. Tyckte att bloggen var mer varierande förr (jo, hon uttryckte sig just så!). Nu handlar den bara om Johanna, tyckte hon. Men det är som om livet har stannat upp och allt kretsar kring denna lilla tjej. En liten pytte-människa på ungefär 3,5 kilo......tänk att hon kan ta så mycket tid och energi. Hon är bästa bebisen och jag har älskat henne sedan första stund, men hon har på något sätt lyckats lamslå mig. Svårt att förklara. Jag känner mig liksom lite avdomnad, både kroppsligt och mentalt. Jens är underbar och peppar mig hela tiden, får mig att liksom ta mig ur denna "domnad". Det är något konstigt som händer med mig när jag får barn....eller händer det alla?

Skönt är att hon verkar ha mindre magknip nu och även om hon fortfarande kräks, så är det inte lika mycket. Vi har testat olika sätt att ge henne mat och nu verkar Jens ha hittat det bästa sättet. Vi låter henne inte dricka hela flaskan på en gång utan hon får ta ungefär fyra-fem klunkar/sug och sedan tar vi bort den och pausar lite. Efter ungefär fyra-fem sådana klunkar så lägger vi henne på axeln och går runt lite och försöker rapa henne. Detta gör att matningen tar lite längre tid och det är kanske inte en lugn stund för henne precis, men hon kräker mindre och hon får ingen magknip. Detta sätt ger henne ingen chans - i alla fall mindre chans - att svälja så mycket luft! Vi gör så att vi sitter en stund och gosar med henne efter maten i stället, i lugn och ro, så att hon får mysa lite. 

Nej gott folk! Dags att ta itu med dagen! KRAM!