"Änklingen" av Ray Kluun

Har idag läst ut uppföljaren till "En sorts kärlek", som handlar om en ung kvinna som drabbas av bröstcancer och hur det påverkar hennes och hennes familjs liv. Den boken (och även denna) skrevs av en man som förlorat sin fru i cancer, och detta är alltså uppföljaren och bygger på till viss del sanna händelser.

Den handlar om tiden efter att Carmen dött i cancer och hur Sten tar sig an sorgearbetet - eller inte tar hand om det, får man väl säga. Det är det som är problemet. Han flyr. Hans flykt består av kvinnor, sex, alkohol och droger......ingen vidare sund flyktväg direkt. Det enda som egentligen ger honom glädje är hans lilla tre-åriga dotter Luna. Men i henne ser han Carmen och påminns ständigt om hans löfte till henne: Jag ska ta väl hand om din dotter. Han har hela tiden dåligt samvete över att han inte gör detta tillräckligt bra, dock påverkar inte detta dåliga samvete honom tillräckligt för att han ska "skärpa till sig".

Till slut så får han rådet att lämna Amsterdam där alla lockelser finns och ge sig ut på en resa med dottern. Sagt och gjort, han lämnar Amsterdam och beger sig till Australien. Ett första stopp på vägen blir en vecka i Thailand och redan där börjar han fundera på vad han egentligen har gett sig in i. Det blir bara tydligare och tydligare för honom när han kommer till Australien vad det egentligen innebär att resa själv med ett litet barn. Det är dags för Sten att "växa upp" och bli mindre självisk. Han måste byta ut fina restauranger mot Mc Donalds, krogbesök mot besök i lekparken och kvinnor/sex mot att leka med sin dotter. Det blir en resa genom både Australien och genom hans eget liv.

Även denna boken var bra, fast på ett annat sätt än "En sorts kärlek" som var den värsta snyftare jag någonsin läst och berörde på ett speciellt sätt. "Änklingen" var ingen snyftare men berörde dock på ett helt annat sätt. Alltid svårt att skriva en uppföljare, men jag tycker faktiskt att denna är väl värd att läsa. Men som jag skrev i recensionen av "En sorts kärlek", så ska man inte läsa heller denna för någon språklig upplevelse utan bara rätt upp och ner för storyn.