Vilken start

Jag tror att Jens har varit uppe en gång i natt hos Johanna. Tror jag. Har ett mycket svagt minne av att han gick upp. Jag brukar alltid vakna, men ibland (ytterst sällan) så är jag så trött att jag inte reagerar. I natt tror jag att det var ett sånt tillfälle. Tror jag, eftersom jag var så väck att jag inte riktigt vet....han kan ju också ha gått på toa. :)

Jaja, i vilket fall som helst så vaknade jag av att Johanna grät vid klockan 5.30. Jag gick upp och då stod hon upp i sängen utan pyjamas, den låg på golvet tillsammans med Apis och örngottet. Hon grät och var ledsen, inget hysteriskt, bara ledsen. Jag la henne ner i sängen igen och tog på henne pyjamasen, men när jag tog örngottet så märkte jag att det var blött. Hon hade kräkts. Även på pyjamasen. Lilla gulliga gumman! Hon hade själv tagit av pyjamasen och örngottet för det var kräks på dem! Jag fick av henne pyjamasen igen och då la hon sig själv ner, i bara blöjan och somnade igen! Lilla snuttan....

Upp igen i sängen där Jens låg och snarkade som bara den! Försökte väcka honom, knuffa på honom men efter några gånger gav jag upp. Gick ut och la mig på soffan, skönt men det tog ett tag att somna om. Kändes som om jag precis blundat när jag hör "Mamma, Maaammaaaaa". Jaha, bara att gå upp då. Möts av ett glatt "Hej Mamma" och ett stort leende och då var klockan 6.30, så jag hade nog bara precis blundat...

Upp, göra välling, mysa i soffan - och helt plötsligt blir det bara superblött. Jättejätteblött!! Johanna kissar så det skvalar, ut ur blöjan. Hon blir plaskvåt, jag blir plaskvåt, filten som vi har virat in oss i blir plaskvåt, soffdynan blir blöt. Får bära ut henne i tvättstugan, in i duschen och så duschade vi båda två. Sedan fick jag slänga allt i tvätten, försöka göra soffdynan ren samt svabba golvet för det hade droppat om oss.

Tjohej! Vilken start på dagen!! Men solen skiner och nu dricker jag lite kaffe. :)

(Och kräket var bara vanligt "hostkräk", för er som undrar....)