Tillbaka på ruta ett

Jäkla skit. Rent ut sagt. Nu har jag sabbat allt med min vikt igen och har dessutom blivit sådär kroniskt godissugen. Hela tiden. Och jag kommer inte ur det. Kan liksom inte hitta rätt motivation, vilket i och för sig inte borde vara så svårt. Men det är det. Svårt alltså.

För att göra en lång historia kort, för er som (mot förmodan) har missat mitt kämpande med vikten sedan graviditeten. Jag lyckades gå ner alla graviditetskilon, vilket jag var mycket stolt över. Jag satte sedan upp ett mål att gå ner ytterligare fem kg, eftersom jag gått upp lite i vikt innan min graviditet plus att jag ville pressa ner mig ett par kilo till eftersom jag vet att jag blir mer nöjd med mig själv då. Sagt och gjort, jag kämpade på men lyckades inte riktigt. Jag kom igång med min träning i somras, sprang och gick en massa powerwalks och så helt plötsligt så infann den sig. Motivationen med stort M. Jag lyckades gå ner fyra av de där fem kilona och jag var så glad! Jag lyckades också kämpa bort mitt godissug och hålla mitt sockerbehov stången, för det är så det är - jag har ett grymt sockerberoende..... Detta innebär att det är nolltolerans när det gäller godis och choklad. Jag är som en nykter alkoholist, det funkar inte att "bara ta en liten bit" choklad eller godis, då är jag fast.

Sedan kom hösten, jag började jobba igen, jag kunde inte gå på mina dagliga powerwalks med barnvagnen och jag fick inte ihop det med träningen pga jobb och vardagslogistik. Och så började jag tänja på gränserna.....började "ta om" efter första portionen, började äta lite choklad....lite blev mer och nu helt plötsligt har jag gått upp de där fyra kilona igen och träningen är totalt obefintlig.

Tillbaka på ruta ett. Igen. Och jag hatar det. Jag hatar att det ger mig dåligt självförtroende. Och det i sig borde ju vara motivation nog. Men icke. Så lätt är det inte. Just nu sitter jag här och är gryyymt godissugen. Har redan ätit alldeles för många pepparkakor, lite nötter, en handfull chips....jag bara småäter. Inget jag är stolt över, men jag tänker att om jag berättar om det här så kanske jag vaknar upp och skärper till mig.

Hur ska jag göra för att hitta den där motivationen igen? Jag vet ju att jag kan vara grymt disciplinerad när jag väl sätter den sidan till. Men det måste något speciellt till.....och nu hittar jag inte det..... I somras var det det faktum att jag vägde mig på min kompis våg, vi hade invägning varje måndag. Och hennes våg är en digitalvåg som visar exakt på grammet hur mycket man lyckats gå ner, och när man fick svart på vitt att man bara gått ner 200 g på en vecka, då kom den. Motivationen. Får kanske köpa en sån där våg....