Att fylla 40 år

Då har tidpunkten infallit. Tidpunkten då jag faktiskt fyller 40 år. Tja, det känns faktiskt som vanligt. Men jag har bävat, jag har inte tyckt att det har känts ok att fylla 40. Det känns gammalt, seriöst och trist. Men nu så känns det ändå ok. Min mamma har alltid sagt att hon tyckte att livet var som bäst när hon var 40, att hon då hade lärt känna sig själv och att hon kunde göra vad hon själv ville utan att bry sig om vad andra tycker. Och det stämmer. Jag tycker att jag har hittat "hem" på något sätt. Jag vet mer vad jag vill, jag känner mig nöjd med mitt liv och jag känner att jag kan ta för mig på ett helt annat sätt. Och sen så är det ju säkert så som min pappa sa i sitt tal igår också, att det värsta är inte att fylla 40, det värsta är att ha ett barn som fyller 40! :)