Igår så såg jag till att Johanna bara sov 45 minuter på eftermiddagen, allt för att hon skulle somna gott på kvällen. Och trött var hon och däckade i Jens knä vid 20.15 ungefär, helt perfekt egentligen, men vi börjar bli luttrade och visste på ett sätt att det var alldeles för tidigt..... Och mycket riktigt, hon sov i ungefär en och en halvtimme och sedan vaknade hon......
Jens var ett under av gott tålamod och tog hand om henne eftersom jag behövde pyssla lite inför söndagens julmarknad. Men när klockan blev halv tolv så blir också den bästaste av pappor trött och jag tog över. Vi mös i soffan och vid tolv ungefär så somnade hon, jag la henne i sängen och gick för att göra mig i ordning. Så fort jag lagt mig i sängen så började hon böka runt och gnälla. Vi gjorde en repris på gårdagen och la henne i vår säng med förhoppningen om ytterligare en natts sömn.....men icke. Hon bökade och stökade i vår säng hela natten och visserligen så slapp jag gå upp och ge henne nappen utan kunde göra det direkt i sängen, å andra sidan så var det omöjligt att sova med en liten sprattlande bebis bredvid sig.....
Det här börjar ta på mig nu. Jag älskar den lilla loppan och det är svårt att bli arg på henne eftersom hon är glad och go, även sent på kvällarna......men sömnbrist lockar fram de sämsta sidorna hos de flesta och gott humör och tålamod är något som jag gärna vill ha tillsammans med min familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar