"Dvärgen" av Pär Lagerkvist

Nästa vecka har vi träff med Bokklubben och då ska vi ha läst "Dvärgen" av Pär Lagerkvist. Jag valde att lyssna på den på CD istället för att läsa, eftersom 1) jag är så himla trött hela tiden att jag somnar så fort jag öppnar en bok och 2) jag misstänkte att det var enda sättet för mig att komma igenom den.....

Det här var inte en bok för mig. Jag retar mig lite på det eftersom det får mig att känna mig lite okulturell, eller obildad....eller nåt. Man borde kanske tycka att sådana här klassiker är bra. Och jag är faktiskt glad att jag har läst den (ok...lyssnat på den då....), just eftersom den är en svensk klassiker. Men nej....det var inte en bok för mig.

Vilken liten hemsk människa han var, den där dvärgen! Så himla osympatisk, elak, ond, bitter och allmänt missnöjd. Han tyckte inte om något alls, absolut inte sådant som gör de flesta andra människor glada, såsom lycka, musik, kärlek, teater.....nej, det enda han tyckte om var nog egentligen att kriga och döda. Kul typ.

Det jag tyckte minst om i boken var att den inte hade någon egentlig handling. Eller jo, det hade den kanske men den var inte det viktigaste. Det som var viktigast i boken var själva porträttet av dvärgen, hur han beskrevs. Och är det något som jag inte tycker om så är det när en bok enbart innehåller beskrivningar och betraktelser, jag gillar dialog. Något som för handlingen framåt. Och en handling, såklart. 

Så nej, det här var ingen bok för mig. Jag ska inte ens ge mig in på att försöka förklara handlingen för er, det var som sagt inte den som var poängen. Så, jag tänker inte ens rekommendera er något när det gäller denna boken. Jag säger nog bara att läs den om ni vill känna som jag, nämligen känna sig nöjd över att ha läst en klassiker. Läs den inte om ni är sugna på att läsa en riktigt bra bok.....då kan man välja något annat, bättre.