Läste ut fjärde delen i serien om Damernas Detektivbyrå, "Kalaharis skrivmaskinsskola för män", i natt.
Det är svårt att skriva något om den. Den var bra, som de andra. Inte så mycket mer än bra, men absolut inte dålig - utan just "bra". Man får fortsätta följa Mma Ramotswe och hennes arbete på Damernas Detektivbyrå där hon arbetar tillsammans med sin assistent Mma Makutsi. Hon är fortfarande förlovad med Mr J.L.B Matekoni och något bröllopsdatum är inte bestämt ännu.
Det som är svårt att skriva om är vad boken handlar om....... De får givetvis ett fall på detektivbyrån, de har fått en konkurrent i form av en man som startat en detektivbyrå, Mma Ramotswe och Mr J.L.B Matekoni har lite problem med sina fosterbarn och Mma Makutsi startar en skrivmaskinsskola för män. Men inget av detta beskrivs sådär ingående.... Fallet löser sig utan några problem, konkurrenten nämns bara precis i början av boken och på de sista sidorna, problemet med fostersonen är ingen större grej och skrivmaskinsskolan blir succé utan någon större dramatik. Det är som vanligt alltså. Ingen större dramatik.
Det som ger en någon behållning är egentligen inte huvudhistorien, själva handlingen, utan det är att för det första få följa huvudpersonerna och för det andra så är det sättet som författaren skriver på. Språket är enkelt och rakt och innehåller mycket värme. Det blir lite smålustigt samtidigt som det är djupt på ett underfundigt sätt. Man får också ta del av Mma Ramotswes funderingar kring politik, samhället, Bostwana, Afrika, etik och moral. Det är detta som är den stora behållningen. Hur hon löser sina fall som inte är några mord- eller knarkhistorier utan mer människors vardagsbekymmer såsom stöld och otrohet. Hennes metoder är ganska okonventionella och innehåller mycket sunt förnuft.
Kvar i serien finns 5 böcker att läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar