Vill du inte träffa någon?

Det är en fråga jag får relativt ofta. Jag inser att det är en ganska naturlig fråga och människor frågar i all välvilja. Och av nyfikenhet. Det gör mig ingenting, men det har fått mig att fundera. Fundera över det här med tvåsamhet, är motsatsen till det ensamhet? Det verkar vara den allmänna uppfattningen. Det tycker inte jag.

Det är nu tre år sedan jag och tjejernas pappa bestämde oss för att gå skilda vägar. Vi hade svårt att få vårt hus sålt och jag har nu bott här, i mitt eget hus, sedan ett och ett halvt år. Tydligen är det dags för mig att träffa någon ny, med tanke på hur mer frekvent jag får frågan nu för tiden.

Men, jag har inte velat träffa någon ny. Jag har värdesatt tiden för mig själv. Jag har insett, att jag har behövt denna tid, för att dels komma över förhållandet, men också för att landa och hitta den jag är, när jag är 'bara' jag. Jag ägnar mycket tid åt att bli den person jag verkligen vill vara, åt att skapa en tillvaro som är precis så som jag vill.

Jag är väldigt nöjd med mitt liv just nu. Jag är lycklig! Jag har världens finaste ungar som bor hos mig varannan vecka och en liten kanin som hänger här på heltid. Jag har ett mysigt hus som ligger precis där jag vill, fantastiska vänner och ett kul jobb. Jag trivs med livet!

Det är hit jag har velat nå. Jag vill trivas med livet så som mitt liv ser ut, med min familj som den är. Det vill säga, varannan vecka lever jag med tjejerna och varannan vecka bor jag här själv.

Den dagen jag träffar en man, ska han vara grädden på moset. Pricken över i. Ja, ni fattar. Han ska inte komma in i mitt liv för att göra det 'helt' eller komplett. Mitt liv är 'helt', komplett och himla bra just nu. Förstår ni hur jag menar?

Jag har hört mer än en gång någon säga att "nu har xx träffat en man, vad skönt att det har ordnat sig för henne". Men vaddå 'ordnat sig'?! Varför är det så konstigt eller ovanligt att man kan trivas och tycka att livet är toppen utan att man har en partner? Jag förstår inte det... Skulle då mitt liv vara oordnat och behöva någon som kom in och ordnade till det?

"Vill du inte träffa någon?" Jo, det hade varit trevligt. Någon gång. Och det kommer jag nog att göra. Men just nu har jag det fantastiskt bra. Kommer Han i  min väg och vill vara pricken över i, så varsågod! Kom gärna och förgyll mitt liv, men bara för att det hade varit trevligt, inte för att det 'behövs' eller för att det är så 'det ska vara'!