Drakamöllans Gårdshotell

I två dagar har jag varit med mina kollegor på Drakamöllan Gårdshotell på Österlen. Och åhhhh, vilket ställe! Jag blev helt kär! Det var så fantastiskt vackert, både gården och omgivningarna. Korsvirkeshus i vinkel, halmtak, välskött, böljande skogslandskap och vackra islandshästar som närmsta granne. Och maten....helt fantastisk!

Vi hade inspirerande möte, bra samtal och spännande teambuildingövningar. Och på kvällen lagade vi mat tillsammans! Vi var tre små grupper, vi är bara 7 personer, och en grupp gjorde förrätt, en varmrätt och en tog hand om efterrätten. Jag och en annan tjej gjorde varmrätten som var torsk på gulbetskräm med röd- och gulbetor, pepparrotsskum och pocherat ägg. Det var ljuvligt gott, alla rätterna, och vi var mycket stolta över oss själva! Vi hade en fantastiskt trevlig kväll och det var länge sedan jag skrattade så mycket!

Drakamöllan är en gammal gård med anor från 1600-talet. Jag ska inte trötta ut er med gammal historia, men historien om hur gården hamnade i Ingalill Thorsells händer för 18 år sedan tål att berättas. Hon arbetade i Göteborg, någon form av kontorsjobb, och ville göra något helt annat. Hon ville till Österlen och började leta efter gårdar. Drakamöllan föll hon för så fort hon hörde namnet och när hon väl kom dit så var det kärlek vid första ögonkastet! Och jag förstår henne, det är en så vacker plats! Hon började renovera och idag, 18 år senare, är Ingalill 66 år och vill fortsätta i alla fall 5 år till. En fantastisk kvinna! Nu är gårdshotellet välbesökt med gäster från flera länder, både privata och konferensgäster. Maten är helt fantastisk och en söndag varje månad är det Söndagsmiddag. De har även operaföreställningar, utomhus på sommaren och inne på vintern!

Alla rummen är inredda i egen stil och de passar perfekt in i miljön. Jag sov i detta vackra rummet, stort och ljust var det. Och utsikten från fönstret var över hästhagen där det gick islandshästar. Det var så tyst där och jag sov som en stock! 

Jag blev som sagt helt kär. Jag kände ett sådant lugn. Min pappa brukar säga att jag är en "lantis" och det är sant. Jag gillar stan och vad den kan erbjuda, jag gillar att shoppa och jag gillar restaurangbesök och sådär. Men den känslan jag får i hela kroppen när jag kommer till ett ställe som detta, mitt ute i 'ingenstans', det är en känsla av totalt lugn. Jag får samma känsla hemma hos mig. Jag bor ju utanför stan, på landet hade nog många sagt. Men detta var verkligen landet, verkligen mitt ute i 'ingenstans'. Kanske hade jag känt mig isolerad, men jag vet inte..... Ja ja, det är ju inte direkt aktuellt för mig att flytta ut i 'ingenstans' på Österlen!

Men vackert var det....så där så att man liksom suckar för sig själv.....och drömmer sig bort. Till ett korsvirkeshus med halmtak......