Att resa med barn

När jag berättade, både här på bloggen men även i verkliga livet, att jag skulle åka iväg på semester utomlands med tjejerna, så var det några som sa att det hade de aldrig vågat. Eller orkat. Det där hade aldrig slagit mig. Jag är ju så van nu vid att vi gör allting själva, jag och tjejerna. Och vad menas med 'själva' egentligen....utan en man? Utan annat vuxet sällskap? Vi är ju tre i vår lilla familj och vi gör saker tillsammans - inte själva! Likadant när de är hos sin pappa, de gör saker tillsammans, inte själva. Ja, jag vet....jag blir lite provocerad av det där.

Men hur var det då att resa 'själv' med barn. Jo, det ska jag tala om - det var fantastiskt! Nu har jag två barn i helt olika ålder. En som är 5 och en som är 14. Och det är klart, Jossan som är 14 är ju stor och klarar det allra mesta själv och det underlättar ju såklart. Att resa med två små barn under 5 år till exempel kan ju vara svårare. Men, å andra sidan, är det så ens familj ser ut så är det den verkligheten man måste förhålla sig till.

Vi hade en fantastisk vecka tillsammans! Vi har haft jättekul och det har blivit många skratt! De är så himla kul att vara med, de där tjejerna. Att hänga med och uppleva världen genom deras ögon är härligt. Att bara ta det lugnt, i vårt tempo funkar väldigt bra. Att inte stressa, att inte hänga upp sig på tider (mer än att se till att vi inte missade tiderna i restaurangen), att inte hetsa upp sig över saker. Att inte göra saker svårare än de behöver vara. Att vara flexibel och öppen för olika saker. Det är lite sånt man får tänka på, vilket inte är svårt för mig eftersom det är så jag gärna lever.

Jag älskar att vara med mina tjejer!

De är kul! De är fantastiskt kärleksfulla. Och lite tosiga.... :) Och jag hoppas verkligen att vi får uppleva många resor tillsammans!