Hej Bloggen

Hej du Bloggen, det är jag. Jag som brukade skriva här du vet.... Känner mig som en dålig vän just nu, jag brukar ju dela det mesta med dig och nu har jag fullständigt försummat dig på sistone. Vi har ju delat vardagen tillsammans i flera år nu. Det känns på ett sätt konstigt att inte vara dig nära längre, men samtidigt har jag behövt lite tid för mig själv. Du vet, jag berättar ju mycket för dig men försöker ju skilja på privat och personligt och du får ju inte riktigt följa med överallt. Det är ett speciellt förhållande vi har. Och på sista tiden har livet varit väldigt privat på ett sätt som du tyvärr inte kunnat ta del av....

Nu har i alla fall livet återgått till det normala igen. Jag kan vara personlig med dig, skriva om hur jag känner och tänker. Till en viss gräns....det där privata. Jaha...livet ska återgå till det normala igen....vad är normalt? Tänker jag. Vem vet....men de senaste veckorna har inte varit riktigt normala på det sätt som mina veckor brukar vara. Men vet ni....de har varit fina! Så fina.... Men, sen kom det där ödet och satte stopp för det fina. Ni vet det där ödet som jag tror på....att allt som sker, sker av en anledning. Och denna gången hade jag och ödet inte riktigt samma uppfattning om saker och ting, men ödet....det är starkt....vinner varje gång!

Nu är det söndag eftermiddag. Jag har tränat, solat och läst idag. Ska snart åka och handla inför kommande vecka med tjejerna. Kanske till och med städa lite. Försöka återfå det där normala igen...

Jag ska verkligen försöka bli en bättre vän framöver, vi mår ju rätt så bra av det både du och jag!

Puss & Kram!