De första tre månaderna!

Av förklarliga skäl så har jag ju inte skrivit något om graviditeten tidigare, men nu är det ju fritt fram! :)

Idag har jag gått fulla 13 veckor, dvs jag är nu inne i fjärde månaden. Känns helskumt att tiden går så fort. Tänk - om ett halvår så har vi en bebis!!! Konstigt.....

När jag tog mitt test och fick reda på att jag väntade barn så visade det sig att de första fyra veckorna redan hade gått. Den andra månaden hade jag under min semester, och det var skönt. Jag måste säga att jag har mått helt ok, det finns ju de som mår helt otroligt dåligt när de är med barn. Men jag har mått illa, inte kräkts men känt mig illamående. Mycket mer än jag gjorde med Jossan, och under längre tid. Nu har det börjat bli bättre, men jag känner fortfarande av det. Som nu till exempel. Jag har fått lära mig att äta oftare och inte slarva med att äta så få gånger som jag alltid har gjort. Men som nu har jag ju precis ätit frukost och känner mig illamående, så det är inte alltid så logiskt. Men det är ändå inte så farligt, tänk om man skulle gå runt och kräkas hela tiden som vissa gör....

Sedan så är det ju den där tröttheten. Den är otrolig! Man blir trött på ett sätt som man inte blir annars, liksom akut-trött. När man känner så så bara måste man få ligga ner, annars känns det som om man skulle bryta ihop. Har legat på soffan och slumrat många kväll och helger..... Precis som med illamåendet så känner jag fortfarande av tröttheten, men inte lika akut som tidigare. När jag väl håller igång, som på jobbet, så är det inga större problem. Men som nu, när jag bara sitter här så känns soffan mycket lockande! :)

Men på det stora hela så mår jag jätte-bra! Befinner mig i en lyckobubbla och allt är bara fint, skimrande och härligt. :) Känns som om Jens också befinner sig där och lite nyförälskade är vi allt! :)

De flesta vet om att vi ska ha bebis nu. De flesta har blivit ganska överraskade och några till och med "chockade" - men det är nog inte så konstigt. Jag trodde ju själv aldrig att vi skulle skaffa fler barn. Jossan är jätte-glad och helt övertygad om att det är en lilla-syster som ligger i magen - och INTE en Jompe som pappan tror! :)

Vi var ju på ultraljud i onsdags och gjorde den sk nuppen. Då mäter de barnets nackveck och tittar på en vätskespalt som jag tror också finns i nacken, och då kan de komma fram till om barnet finns i riskzonen för att få Downs syndrom. Risken för detta ökar ju med åldern, och jag var otroligt nervös inför denna undersökningen. Men vi fick en riktigt bra "risk-siffra" och allt känns lugnt igen. Skönt!! Nu kan jag verkligen njuta och våga se framåt. Men nog känns det lite overkligt ändå.....att det ska komma en liten ny familjemedlem som ska bo hos oss. Ta plats, vara en egen liten person, få en relation till oss alla tre.....men oj! vad mysigt!!