Hej då Tarzan

Idag har vi sålt vår kanin, vår Tarzan. Vi köpte honom i juni 2007 och då var han såhär liten och bedårande söt! Ungefär 15 cm lång och fick plats i en hand, så liten och så underbart söt. 

Han fick bo utomhus eftersom Jens är super-allergisk, men det gick jätte-bra och han klarade det fint. Första sommaren var Jossan mycket med honom men intresset avtog ganska så snabbt. Nu får man ju räkna med det när man köper djur till små barn, så på ett sätt var det ju inte förvånande när helt plötsligt så var jag den enda som gick ut till honom. För att ge honom mat och för att städa i buren. Men en liten kanin behöver ju mer omsorg än så......han behöver ju någon som gosar med honom, pysslar med honom..... Detta är skälet till varför vi ville sälja honom. Jag har haft såå dåligt samvete över honom, att han bara satt där ute i sin bur och ingen som riktigt brydde sig om honom. 

Så idag sålde vi honom till en pappa som skulle ge honom till sin lilla dotter. Jag träffade honom aldrig, men Jens sa att han verkade snäll och trevlig så det känns bra. Men jag kan inte tänka för mycket på det, för det känns trots allt sorgligt. Nästan så jag får en liten klump i halsen när jag skriver detta..... Så nu har jag bytt ut det dåliga samvetet över att jag inte har brytt mig tillräckligt till att ha dåligt samvete över att jag har sålt honom.....men det går väl över och nu så hoppas jag verkligen att han blir riktigt riktigt ompysslad för det är han värd.

Hej då Tarzan! Tack för att du ville bo hos oss ett tag. Du är den finaste kaninen som finns.