Väl hemma igen så stänger hon in sig på sitt rum och är "sådär glad". Blir sur när jag ber henne plocka undan, blir sur överhuvudtaget när jag ber henne göra något. Då känns livet rätt trist, hatar att tjafsa med henne. Känner mig så tjatig, försöker tänka på att jag ska ha mer tålamod, att jag inte ska tjata på henne i onödan. Men vissa saker tycker jag att man ska kunna begära av henne, som att plocka undan lite på sitt rum, som att inte bli sur så fort jag ber henne om något. Eller att inte sitta på sitt rum och ropa ut ordrar till mig: "Mamma, hämta det, Mamma gör det till mig, Mamma jag vill ha saft"osv osv. Jag menar, jag kan ju inte gå och plocka efter henne och göra sånt som jag tycker att hon själv bör göra bara för att hon inte ska bli sur.
Det är inte lätt det här med barn....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar