I morse var det frukost drop-in på dagis. Tjejerna är hos sin pappa denna veckan, men han hade tyvärr ingen möjlighet att gå. Så, det blev jag som fick gå och äta frukost på dagis idag, och det gjorde jag så gärna. Det blev supermysigt, massor med pussar och kramar eftersom vi inte setts på ett par dagar. Goda smörgåsar och kaffe. Lek med dockhus och rita teckningar. Mer kramar och pussar.
Och - sedan var det dags för mig att gå. Det ögonblick som både Johanna och jag fasat för. Vår lillis är en känslig liten tjej och vår separation har påverkat henne mer än vad det har påverkat hennes storasyster. Det som är tydligast är hennes motvilja till avsked, hon gillar verkligen inte att säga "hej då". Vi försöker verkligen minska antalet "onödiga" hej då, men samtidigt kan man ju inte heller strunta i att göra saker vilket inte heller skulle vara bra.
Men nu var hon förvarnad, hon visste att jag var tvungen att gå. Så hon kämpade. Hon kramades länge, länge, hårt, hårt och hon klarade av att släppa mig. Det gör mig stolt på ett sätt att se denna lilla kämpe, samtidigt som det gör så ont i hjärtat. Denna lilla tjej som är en sådan glad liten unge, men så känslig. Jag undrar hur länge detta kommer att sitta i....resten av livet kanske.
Både jag och hennes pappa gör allt vi kan för att få till den bästa tillvaron för våra tjejer. Och jag måste säga att jag tycker att vi gör det bra. Vi älskar dem så otroligt mycket. Men nu är ju situationen som den är och vi måste ju hantera den. Men usch....nu längtar jag så galet mycket till söndag då jag får träffa henne igen! Som tur är träffar jag hennes storasyrra redan i morgon, då vi ska på fotbollsavslutning tillsammans! Goa, underbara ungar!
12 kommentarer:
åh vad jobbigt! Det gör ont i mammahjärtat att läsa detta, stackars er, förstår hur det måste kännas. stor kram Pernilla
Hej då är aldrig kul!
Hoppas ni får en mysig helg♥
Så mysigt med drop in frukost....de där avskeden känns i mammahjärtat. Kram Anette
Jag har ju ett litet barnbarn som protesterar starkt varje morgon när han ska lämnas på dagis och det skär i både hans mors och mitt hjärta. När jag dessutom får höra att han ropar på att mormor ska komma och hämta honom blir det inte lättare, men vi måste ju tro på personalen när de säger att det går över efter en stund.
Stanna på frukost skulle nog vara en prövning, men det låter riktigt mysigt.
Kram M.E
Alltid jobbigt att säga hej då till sina juveler. Men vad mysigt med frukost :)
Kram Pia
Låter jobbigt. Men kärleken gör er starka. Dina barn känner hur bra de har det ändå. Ha en fin kväll Kram Pernilla
Klart att ni gör det bra!
Ni vill ju det bästa för era tjejer.
Det känns alltid när du skriver om dina tjejer, att dom är det viktigaste.
Det är svårt det där med avsked.
Och längtan.
Hoppas att du har en lugn helg framför dig // Kram Hannis
Ps. Kollade med min vän, hon hade köpt kalendern på Adlibris.
Mysigt med drop-in-frukost... och fint att få ses en stund, även om avskeden är jobbiga.
Önskar dej en härlig fredag!
Jag blir alldeles tårögd men så bra att du och pappan tar det här gemensamt det är säkert mycket tankar och känslor i den åldern...
Mysigt att ses på frukost drop in
Ha en fin fredag
Kram Sandra
Ni gör det jättebra, det har jag alltid tyckt! Vi har ju som du vet två känsliga barn, F är fortfarande lite ledsen om morgnarna ibland men det går bättre och bättre. En känslig personlighet tror jag man har hela livet, det gäller bara att lära sig att hantera den.
Kram
Förstår dig precis, det gör ont i mamma hjärtat men jag hoppas ni får en mysig helg tillsammans Kram Gabriela
Härligt med drop-in frukost!
Jobbigt för lilltjejen! Men det blir kanske bättre med tiden. (usch, vilken dålig tröst) Förstår att det gör ont i hjärtat! Kram
Skicka en kommentar