Men idag har jag bara haft bilden av mig själv i bikini i provhytten på H&M igår i mitt huvud. Och inte för att det är så angenämt - nej, fy fan rent ut sagt! Hur kunde det bli såhär?! Vad hände? Jag kan liksom inte förstå - än mindre acceptera - att det är min kropp som finns där under min hals. Jag känner snarare att "hur hamnade den där blekfeta dallriga kroppen där?" Vad gick snett....? Det är ju så att man kan gråta....
Det värsta är att jag inte förstår hur det ska bli bra igen. Hur jag ska få ordning på eländet. Helst av allt så skulle jag vilja typ sluta äta och lägga in på mig på bootcamp och sedan se ok ut igen om ett par månader......eller helst veckor..... Tålamod är liksom inte min grej. Och jag förstår ju att här måste jag ha tålamod, kanske kan det bli fason på min kropp om ett år eller så.... Jobba långsiktigt..... Men det här med långsiktighet är svårt tycker jag. Jag är mer för snabba puckar. Jag vill att saker och ting ska hända nu! Kanske är det för att jag hela tiden får nya idéer och infall och därför har jag svårt för det långsiktiga....
När man läser i tidningar eller på nätet om tiden efter förlossningen står det överallt att man ska titta på sin kropp och känna stolthet över vad den har uträttat, över det lilla mirakel som den har tagit fram. Och visst, jag är stolt över mig själv. Kanske mer förundrad över detta mirakel som har skett i min kropp. Men visst, jag kan sträcka mig till att jag är stolt över att ha fixat en graviditet och en förlossning. Men att titta på min kropp inger mig ingen känsla av stolthet......snarare mer urk- och bläkänslor.
En sak som i alla fall är bra med den där läskiga bilden är att den inger mig motivation! Nu är det bara karaktären som ska övas upp också.....den där lilla rösten i mig som hela tiden viskar glass, godis....glass, godis.... :)
4 kommentarer:
Du får först och främst sätta upp ett mål, sedan får du schemalägga, annars kommer du bara att fuska. I know you! Typ "springa tre gånger i veckan" och sådant funkar ju inte och framförallt inte "jag börjar på måndag"! Jag har Lindingö Tjejlopp som mål nu och har börjat köra Anders Szalkais milenprogram. Ganska bra eftersom han bestämmer när jag ska träna och vad jag ska göra.
Jo, du känner mig.....
Men tanken är att jag ska sätta upp ett stort mål med delmål på vägen.
Det är bra när andra bestämmer.....i såna här fall!
Ett mål kan vara en daglig promenad i rask takt efter frukost. Du bör ha en bestämd tid så det blir en vana. Det är enkelt men bra. Men glöm inte att det tar sin tid. Men tänk- ju rörligare Johanna blir desto mer kommer du att röra dig.
Kram från mamma
Tack mammis! Ja, det är mitt mål att komma ut på en promenad varje dag. Och nu när solen skiner är det lätt att komma iväg. Det kan vara klokt att göra det på en bestämd tid som du säger, det ska jag tänka på!!
Skicka en kommentar